Hrvatska
KroatienContext of Kroatien
Kroatien (kroatiska: Hrvatska), formellt Republiken Kroatien (kroatiska: Republika Hrvatska), är en republik i centrala/sydöstra Europa. Kroatien gränsar till Bosnien och Hercegovina och Serbien i öster, Slovenien i norr, Ungern i nordöst och Montenegro i söder. I väst och sydväst utgör Adriatiska havet en maritim statsgräns mot Italien. Kroatiens huvudstad och regeringssäte Zagreb är landets akademiska och vetenskapliga centrum samt en betydande trafikknutpunkt. År 2021 hade landet drygt 3,9 miljoner invånare.
Kroatien är en parlamentarisk demokrati och landet är medlem i Världshandelsorganisationen sedan år 2000, försvarsalliansen Nato sedan år 2009 och Europeiska unionen sedan år 2013. Sedan den 1 januari 2023 ingår Kroatien i Schengen- och euroområdet.
More about Kroatien
- Currency Kroatisk kuna
- Lokalt namn Hrvatska
- Calling code +385
- Internet domain .hr
- Mains voltage 230V/50Hz
- Democracy index 6.5
- Population 4784265
- Område 56594
- Driving side right
- Förhistoria
Arkeologiska fyndigheter visar att det område som idag utgör Kroatien har varit bebott sedan forntiden. Fynd efter Neandertalmänniskan har påträffats i nordvästra, norra och södra Kroatien.[1] Fyndigheter från sten-, brons- och järnåldern består av lämningar efter Körös-, Vučedol-, Baden-, Latène- och Hallstattkulturen.
...Läs merFörhistoriaRead lessArkeologiska fyndigheter visar att det område som idag utgör Kroatien har varit bebott sedan forntiden. Fynd efter Neandertalmänniskan har påträffats i nordvästra, norra och södra Kroatien.[1] Fyndigheter från sten-, brons- och järnåldern består av lämningar efter Körös-, Vučedol-, Baden-, Latène- och Hallstattkulturen.
AntikenUnder antiken beboddes dagens Kroatien av olika illyriska folkstammar, däribland dalmater[2], histrier[3], japoder[3] och liburner.[3] På 300-talet f.Kr. upprättade grekerna kolonier på bland annat öarna Hvar, Korčula och Vis.[4] I samband med det Romerska rikets expansion och de illyriska krigen befäste dock romarna makten i området. Romarna grundade nya städer och de illyriska bosättningarna romaniserades. Till följd av bland annat ekonomisk desintegration och räder av barbariska folkstammar, däribland ostrogoter och avarer, drevs den romerska civilisationen i slutet av 500-talet till undergång vid den östra adriatiska kusten.[4]
MedeltidenUnder folkvandringstiden bosatte sig slaver i vad som idag är Kroatien. De kom norrifrån men föga är känt om deras ursprung. I det historiska verket De administrando imperio från 900-talet sägs kroaterna ha anlänt till dagens Kroatien från Vitkroatien på 600-talet. I modern historieskrivning tros slaverna gradvis ha anlänt under 500–800-talet. Kroaternas etnogenes är inte klarlagd och olika hypoteser om deras ursprung förekommer. Den vanligaste är den om kroaternas slaviska bakgrund som även fått stöd i den moderna forskningen. Men det finns även hypoteser om kroaternas keltiska[5] eller iranska[6] ursprung.
Sedan kroaterna etablerat sig i området upprättade de under 700-talet två furstendömen, av eftervärlden kallade Furstendömet Kroatien och Pannoniska Kroatien. År 925 grundades Kungariket Kroatien sedan Tomislav I förenat de båda furstendömena. Kungariket Kroatien stod på höjden av sin makt under 1000-talet men den inhemska kungaättens utslocknande, inbördes strider om kronan och ungrarnas inblandning ledde till att det år 1102 tvingades att ingå i personalunion med Ungern.
1400-talet präglades av landavträdelser och försvagning för det kroatisk-ungerska kungariket. Från söder expanderade det av islam dominerade Osmanska riket vilket ledde till att mer en halva Ungern och Slavonien under en period stod under osmanernas kontroll. I väster stred det kroatisk-ungerska kungariket med Venedig över det kroatiska kustlandet och övärlden. År 1428 hade Venedig befäst makten över större delen av Dalmatien.
I söder fanns Dubrovnik (dåvarande Ragusa) som hade stått under bysantinsk och senare venetiansk kontroll. Under slutet av 1300-talet blev staden och dess besittningar en oberoende stadsstat vid namn Republiken Dubrovnik. Republiken skulle fortsättningsvis vara satt under grannländernas överhöghet.
HabsburgEfter Slaget vid Mohács år 1526 och det kroatisk-ungerska kungarikets nederlag mot osmanerna fattade det kroatiska parlamentet ett historiskt beslut. Vid sammanträdet i Cetin den 1 januari 1527 beslöt den kroatiska adeln att välja habsburgaren Ferdinand I till Kroatiens kung.[7] Den nya alliansen och habsburgska styret bestod i närmare 400 år och ledde till att osmanerna betvingades. På 1700-talet var större delen av Kroatien utom osmansk kontroll. Republikerna Venedig och Dubrovniks upplösning år 1797 och år 1808 respektive innebar att det istriska kustlandet, Dalmatien och Dubrovnik efter en kort fransk ockupation (1797–1815) inlemmades i österrikarnas domäner. Under 1800-talet svepte nationalistiska strömningar i den mångkulturella Dubbelmonarkin. I Kroatien tog den sig uttryck i illyrismen. Det habsburgska styret bestod dock fram till första världskriget och Österrike-Ungerns upplösning år 1918.
JugoslavienEfter Österrike-Ungerns upplösning år 1918 skapades den sydslaviska staten Slovenernas, kroaternas och serbernas stat (från år 1929 kallat Jugoslavien) i vilken Kroatien kom att ingå. Den nya mångkulturella staten präglades av politisk turbulens och repression. Under andra världskriget ockuperades staten av Italien och Nazityskland. Med hjälp av tyskarna och italienarna upprättades den fascistiska marionettstaten Oberoende staten Kroatien ledd av den kroatiske fascisten Ante Pavelić och Ustaša-partiet. Efter krigets slut integrerades Kroatien åter i Jugoslavien som under kommunisten Josip Broz Titos ledarskap blev en socialistisk federativ stat efter 1963 års reform bestående sex delrepubliker: SR Bosnien och Hercegovina, SR Kroatien, SR Serbien, SR Slovenien, SR Makedonien och SR Montenegro. Politiskt missnöje i efterkrigsjugoslavien lade grunden för Kroatiska våren som i sin tur ledde till allt starkare självständighetsivrande.
SjälvständighetI slutet av 1980-talet försvagades kommunistregimerna i Öst- och Centraleuropa. Allt fler människor krävde kommunistregeringarnas avgång och införande av en demokratisk ordning vilket kom att symboliseras av rivningen av Berlinmuren år 1989. Dessa omvälvningar drabbade även det dåvarande Jugoslavien där det regerande kommunistpartiet i slutet av 1980-talet förlorade sin politiska auktoritet till förmån för de nationalistiska rörelser som växt fram i de olika delrepublikerna som utgjorde Jugoslavien. Efter självständighetsvalet år 1991 utropade Kroatien den 25 juni 1991 sin självständighet från Jugoslavien. I samband med detta bröt en väpnad konflikt ut mellan Kroatien på ena sidan och den jugoslaviska armén (JNA) och serbiska separatister på andra. Den väpnade konflikten, kallad kroatiska självständighetskriget, varade i knappt fem år och avslutades formellt den 12 november 1995 då Erdutavtalet slöts mellan Kroatien och Jugoslavien som då bestod av Serbien och Montenegro. År 1998 var UNTAES uppdrag fullbordat och de sista FN-soldaterna lämnade östligaste Kroatien. Efter självständighetskriget integreras Kroatien i västeuropeiska strukturer med bland annat medlemskap i Nato (2009) och Europeiska unionen (2013).
^ Croatia.eu(engelska) ^ Matas, Mate. ”Prilog proučavanju gradina i gromila na području općine lećevica u splitskoj zagori.” (på kroatiska) ( PDF). Geoadria, Lärarhögskolan i Petrinja. http://hrcak.srce.hr/file/14769. Läst 9 februari 2014. ^ [a b c] Ivetić, Egidio. ”Rimsko doba.” (på kroatiska) ( PDF). Centar za povijesna istraživanja - Rovinj (Centret för historisk forskning - Rovinj). Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923211312/http://www.crsrv.org/it/istra_vrijeme/PDF/71-115.pdf. Läst 9 februari 2014. ^ [a b] Croatia.eu (engelska) ^ Jareb, Mario. ”Jesu li Hrvati postali Goti? Odnos ustaša i vlasti Nezavisne Države Hrvatske prema neslavenskim teorijama o podrijetlu Hrvata.” (på kroatiska) ( PDF). Kroatiska historiska institutet. http://hrcak.srce.hr/file/62394. Läst 9 februari 2014. ^ Iranchamber.com Iranianchamber.com (engelska) ^ Sabor.hr Arkiverad 13 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine. - Det kroatiska parlamentets officiella webbplats (kroatiska)