Hibistemplet (Egyptiska: Hebet betyder plog), Persian - c. 500s BCE, är det största och mest välbevarade templet i Khargaoasen. Utgrävningar påbörjades i början av 1900-talet. Templet är också det bäst bevarade templet från den persiska perioden i Egypten. Dess reliefer är mycket välbevarade tack vare att templet legat begravd i sand i många århundraden. Här finns en rikedom av religiös ikonografi och en mängd teologiska texter i en väldigt ovanlig stil, kanske påverkad av den lokala konststilen som hittills inte studerats i någon större utsträckning. En stor och unik väggrelief avbildar en bevingad figur från One large and unique wall-relief depicts a winged figure of Set ökenoasernas gud i den egyptiska mytologin med ett falkhuvud. Han är målad i blått, en färg vanligen reserverad för luftens gudomar och kämpar mot ormen Apep, som enligt en myt besegrades av Set. Många gudomar finns representerade i helgedomen och Min, en annan ökengud, vördades också här..

Hibistemplet är i vår tid det enda kvarvarande vittnet för den omfattning och art av byggaktiviteter som pågick under Sena perioden, före inledningen av den ptolemaiska eran. Byggandet i Hibis kan ha påbörjats under den 26 dynastin, men själva templet byggdes främst under den efterföljande 27 dynastin och dekorerades främst av Darius och kompletterades under den 30 dynastins kung Nectanebo II.