Kanheri-grottorna (Kānherī-guhā [kaːnʱeɾiː ɡuɦaː]) är en grupp av grottor och stenhuggna monument utskurna i en massiv basalthäll i skogarna i Sanjay Gandhi National Park, på den tidigare ön Salsette i den västra utkanten av Mumbai, Indien. De innehåller buddhistiska skulpturer och reliefsniderier, målningar och inskriptioner, från 1:a århundradet e.Kr. till 1000-talet e.Kr. Kanheri kommer från sanskritet Krishnagiri, vilket betyder svart berg.

Webbplatsen ligger på en sluttning och är tillgänglig via stenhuggna trappor. Grottkomplexet omfattar hundra och nio grottor. De äldsta är relativt enkla och osmyckade, i motsats till senare grottor på platsen, och de mycket utsmyckade Elephanta-grottorna i Mumbai. Varje grotta har en stensockel som fungerade som en säng. En församlingssal med enorma stenpelare innehåller en stupa (en buddhistisk helgedom). Stenhuggna kanaler ovanför grottorna matade regnvatten in i cisterner, vilket försåg komplexet med vatten. När grottorna väl omvandlades till permanenta kloster, var deras väggar snidade med invecklade reliefer av Buddha och Bodhisattvas. Kanheri-grottor byggdes på 1000-talet och hade blivit en viktig buddhistisk bosättning på Konkankusten på 300-talet e.Kr.

De flesta av grottorna var buddhistiska viharor, avsedda för att leva, studera och meditera. De större grottorna, som fungerade som chaityor, eller salar för församlingsgudstjänst, kantas av intrikat snidade buddhistiska skulpturer, reliefer, pelare och klippstupor. Avalokiteshwara är den mest utmärkande figuren. Det stora antalet viharas visar att det fanns en välorganiserad etablering av buddhistiska munkar. Denna anläggning var också kopplad till många handelscentra, såsom hamnarna i Sopara, Kalyan, Nasik, Paithan och Ujjain. Kanheri var ett universitetscentrum när området var under styre av Maurayan och Kushan imperier. I slutet av 900-talet kom den buddhistiska läraren Atisha (980–1054) till Krishnagiri Vihara för att studera buddhistisk meditation under Rahulagupta.