Elephanta-grottorna är en samling grotttempel som huvudsakligen är tillägnade den hinduiska guden Shiva. De finns på Elephanta Island, eller Gharapuri (bokstavligen "grottornas stad"), i Mumbais hamn, 10 kilometer (6,2 mi) öster om Mumbai i den indiska delstaten Mahārāshtra. Ön, cirka 2 kilometer väster om Jawaharlal Nehru-hamnen, består av fem hinduiska grottor, några buddhistiska stupahögar som går tillbaka till 200-talet f.Kr. och två buddhistiska grottor med vattentankar.

< p>Elephanta-grottorna innehåller stenhuggna stenskulpturer, mestadels i hög relief, som visar synkretism av hinduiska och buddhistiska idéer och ikonografi. Grottorna är huggna ur fast basaltberg. Med undantag för några få undantag är mycket av konstverket förstört och skadat. Huvudtemplets orientering samt den relativa placeringen av andra tempel är placerade i ett mandalamönster. Sniderierna berättar om hinduiska mytologier, där den stora monolitiska 5,45 meter (17,9 fot) Trimurti Sadashiva (trefaced Shiva), Nataraja (dansens Herre) och Yogishvara (Lord of Yoga) är de mest hyllade.

Dessa dateras till mellan 500- och 900-talen, och forskare tillskriver dem olika hinduiska dynastier. De är oftast placerade mellan 500- och 700-talen. Många forskare anser att de var färdigställda omkring 550 e.Kr.

De fick namnet Elefante – som förvandlades till Elephanta – av den koloniala portugisen som hittade elefantstatyer i grottorna. De etablerade en bas på ön. Huvudgrottan (grottan 1, eller den stora grottan) var en hinduisk plats för tillbedjan tills portugiserna anlände, varpå ön upphörde att vara en aktiv plats för tillbedjan. De tidigaste försöken att förhindra ytterligare skador på grottorna startade av brittiska Indiens tjänstemän 1909. Monumenten restaurerades på 1970-talet. 1987 utsågs de restaurerade Elephanta-grottorna till en UNESCO: s världsarvslista. Det underhålls för närvarande av Archaeological Survey of India (ASI).