Myanmars äldre historia domineras till stor del av de många olika etniska folkgrupperna. Under 1800-talet blev Myanmar en brittisk koloni och var det till 1948 även om britterna under andra världskriget förlorat kontrollen över Myanmar då den japanska armén ockuperade landet. Landets senare historia har framförallt kretsat kring Ne Wins militärkupp 1962 och den militärjunta som styrt landet sedan dess.

Förfäder till dagens sydostasiatiska folk levde i områdena vid dagens Myanmar för över 40 000 år sedan. Troligtvis livnärde man sig på jakt och fiske. Med hjälp av stenyxor tillverkade man träredskap som med tiden kom att bli allt mer avancerade. Efter att man börjat med jordbruk för cirka 10 000 år sedan blev folk bofasta.

Den första identifierbara civilisationen organiserades av monfolket. De invandrade för runt 4 000 år sedan och byggde efterhand flera städer i landets södra delar. För omkring 2 000 år sedan fick de kontakt med buddhismen, först via sjöfarare och sedan via munkar utsända av den indiske kungen Ashoka. Vid ungefär samma tid invandrade Karenfolket från norr och byggde efterhand upp flera små kungariken längs Irrawaddyfloden. Myanmar var under den här tiden inget enat land utan ett område för handelsresor mellan Kina och Indien. Pyufolkets riken ersattes i mitten av 900-talet till förmån för de nyanlända burmeserna som dominerat Myanmar politiskt och kulturellt sedan dess.

Burmeserna grundade kungariket Pagan, som växte och, efter att ha besegrat monfolket i söder, kom att innefatta stora delar av Sydostasien. Kungariket föll efter nederlaget mot mongolerna i slutet av 1200-talet. Mongolerna erövrade stora delar av riket och tillsatte en kung som styrdes från Mongoliet. Efter detta splittrades Myanmar och led av ständiga krig framförallt mellan Ava i norr och Pegu i söder. Efter att Ava fallit för en invasion av shanfolket från Kina 1527 flyttade många burmeser från Ava till Taungoo som blev ett nytt maktcentrum i Myanmar.

Myanmar expanderade och intog flera områden under 1700-talet och början av 1800-talet tills landet kom i konflikt med engelska intressen i Assam. Genom en serie krig 1824-1886 erövrade Brittiska imperiet Myanmar, som därefter styrdes som en provins i Brittiska Indien.

Myanmar var från 1886 en del av det brittiska kolonialväldet som Brittiska Burma, men blev självständigt 1948, ett år efter Indien och Pakistan.

Inbördeskriget i Burma, ett etniskt präglat krig mellan centralregeringen och olika etniska minoritetsgrupper, inleddes strax efter självständigheten. Det blossade åter upp runt 2010. Inbördeskriget har dödat hundratusentals människor. Den svenske journalisten Bertil Lintner och författaren C-J Charpentier har båda skrivit att svenska granatgevär används av regeringen.[1]

General Ne Win genomförde 1962 en militärkupp och upprättade ett militärt revolutionsråd som landets regering. Landets federala uppbyggnad behölls, men kompletterades med en hierarki av arbetar- och bonderåd. Ett nytt parti under namnet Myanmars socialistiska programparti grundades och fick status som enda tillåtna parti. Näringslivet förstatligades efter sovjetiskt mönster, och landet isolerade sig från omvärlden.

Flera gerillagrupper har sedan dess verkat i landet, och det kanske allvarligaste hotet mot den burmesiska varianten på kommunism kom från Vita Flaggan, en prokinesisk kommunistisk gerilla. Det har förekommit stridigheter mellan trupper ifrån Myanmar och Indien över Andamanerna, men dessa stridigheter har avslutats.

Myanmar har de senaste årtiondena plågats av inbördeskrig. Mot militärdiktaturen kämpar flera minoritetsarméer som vill ha mer självständighet. Militärjuntan hävdar att motståndsrörelserna finansieras genom odling och smuggling av narkotika. En rapport i februari 2010, publicerad av ett antal folkrörelser, hävdar att det i själva verket är reguljära arméförband som driver eller beskyddar drogtillverkningen.[2]

Myanmar var 2012 efter Afghanistan världens största producent av opium och stod för 25 % av världsproduktionen.[3]

1988 utbröt stora protester och oroligheter i Myanmar. Kort dessförinnan hade Aung San Suu Kyi, dotter till frihetskämpen Aung San, återvänt från 30 år i exil och hon valdes till ordförande i det ledande oppositionspartiet, Nationella demokratiska förbundet. Armén slog dock ned protesterna med tusentals dödsoffer som följd. Härefter kom en kort period under den civile ledaren Maung Maung varpå Saw Maung genomförde en kupp och blev premiärminister och ledare för den styrande juntan som då tog över, State Law and Order Restoration Council (SLORC). Han utlovade fria val. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest den 20 juli 1989, hennes parti Nationella demokratiska förbundet (NLD) segrade 1990 i de första fria valen på nästan 30 år men valet ogiltigförklarades därefter. Aung San Suu Kyi släpptes inte förrän 1995, men hon har sedan satts i husarrest upprepade gånger. 1991 fick hon Nobels fredspris.[4]

Saw Maung avsattes 1992 och ledarskapet i juntan togs över av Than Shwe. 1997 tillkännagav juntan att man bytt namn till State Peace and Development Council, förkortat SPDC.

2005 meddelade Than Shwe att Myanmars huvudstad skulle flyttas från Rangoon till den nybyggda staden Naypyidaw. Juntan invigde den nya huvudstaden i mars 2006.

Den svenske journalisten och antropologen C-J Charpentier vistades i Burma under oroligheterna i landet sommaren 1988. Efter återkomsten till Sverige skrev han mycket snabbt reportageboken "Åtta dagar i Burma" (91-7970-438-7) som utkom ett par veckor senare.

I september 2007 inträffade stora demonstrationer i Myanmar, ledda av buddhistmunkar. Protesterna, som var de största sedan 1988, riktades mot den styrande militärjuntan.

Sommaren 2007 var antalet politiska fångar omkring 1 200, men efter demonstrationerna i september 2007 hade antalet åter ökat kraftigt. I februari 2010 redovisade Assistance Association for Political Prisoners över 2 200 politiska fångar.[5] Många av dem har sänts till avlägsna fängelser i landets utkanter, där deras anhöriga har svårt att besöka dem.[2]

Juntan utlovade nya val enligt en 2009 antagen konstitution. Valet planerades i november 2010. De styrande militärerna förväntades sitta kvar oförändrat, eftersom konstitutionen är så utformad att den ska garantera militären ett fortsatt maktinnehav med ett sken av demokrati. 2011 släpptes oväntat flera hundra politiska fångar och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi blev fri från sin husarrest den 13 november 2010, strax efter valet.[6][7] Regimen utlovade ekonomiska och politiska reformer i syfte att bryta landets isolering.

I december 2012 avslöjades det av den svenska reportern Bertil Lintner att svenska vapen användes av den burmesiska armén i det burmesiska inbördeskriget. Vapnen hade inte direktexporterats till Myanmar, utan hade inköpts från ett tredje land.[1]

8 november 2015 genomfördes åter parlamentsval i Myanmar, och de första som ansågs vara fria sedan 1990. Endast 75 procent av parlamentsplatserna stod dock på spel, sedan den styrande militären tillförsäkrat sig att 25 procent skulle gå till egna kandidater. Nationella demokratiska förbundet (NLD) lett av Aung San Suu Kyi mångdubblades och vann absolut majoritet i parlamentets båda kammare, vilket innebär att partiets kandidat även ska bli landets president. Genom den införda regeln att burmeser med barn som har utländskt medborgarskap, kan Suu Kyi dock inte utropas till president. Vem som blir ny president är ännu inte avgjort. NLD nådde 60 respektive 58 procent av mandaten i de båda kamrarna, medan militärens stödparti USDP rasade till 5 respektive 7 procent. Landets militärstyre erkände sig besegrat, men de har trots förlusten rätten och makten att tillsätta de viktiga försvars-, inrikes- och gränshandelsministrarna.[8]

På morgonen 1 februari 2021 fängslade militären Myanmars statskansler Aung San Suu Kyi och andra medlemmar i det styrande partiet.[9][10][11]

Militären gav makten till armégeneralen Min Aung Hlaing och utlyste ett års undantagstillstånd. Gränsen stängdes, resande och elektronisk kommunikation begränsades i hela landet. Militären tillkännagav att de skulle ersätta nuvarande valkommission och indikerade att nyval skulle utlysas om ett år.[12] Statskansler Aung San Suu Kyi och president Win Myint placerades i husarrest och militären presenterade ett antal anklagelser mot dem.

^ [a b] Bertil Lintner (10 december 2012). ”Svenska vapen hos Burmas armé” (på svenska). Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenska-vapen-hos-burmas-arme_7743628.svd. Läst 23 februari 2017.  ^ [a b] ”Poisoned Hill”. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161021040252/http://www.womenofburma.org/Report/PoisonedHillsFinal.pdf. Läst 16 juli 2018.  ^ ”UN report: Opium cultivation rising in Myanmar” (på engelska). BBC News. 31 oktober 2012. http://www.bbc.com/news/world-asia-20150082. Läst 23 februari 2017.  ^ ”Profile: Aung San Suu Kyi” (på brittisk engelska). BBC News. 5 december 2016. https://www.bbc.com/news/world-asia-pacific-11685977. Läst 16 juli 2018.  ^ (på engelska) (  PDF) Torture, Political Prisoners and the Un-Rule of Law. Assistance Association for Political Prisoners. 2010. http://aappb.org/wp-content/uploads/2014/10/Torture-Political-Prisoners-and-the-Un-Rule-of-Law.pdf. Läst 23 februari 2017  ^ ”Burma releases pro-democracy leader Aung San Suu Kyi” (på engelska). BBC News. 13 november 2010. http://www.bbc.com/news/world-asia-pacific-11749661. Läst 23 februari 2017.  ^ Peter Walker och Kate Hondal (11 oktober 2011). ”Burma announces amnesty for more than 6,000 prisoners” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2011/oct/11/burma-prisoners-amnesty-6300-release. Läst 23 februari 2017.  ^ "Myanmar army, president endorse Suu Kyi victory, vow stable transition". Arkiverad 11 november 2015 hämtat från the Wayback Machine. reuters.com, 2015-11-11. Läst 12 november 2015. (engelska) ^ ”Explainer: Crisis in Myanmar after army alleges election fraud” (på engelska). Reuters. https://www.reuters.com/article/us-myanmar-politics-explainer/explainer-crisis-in-myanmar-after-army-alleges-election-fraud-idUSKBN2A113H. Läst 1 februari 2021.  ^ ”Myanmar coup: Aung San Suu Kyi detained as military seizes control” (på engelska). BBC. https://www.bbc.com/news/world-asia-55882489. Läst 1 februari 2021.  ^ ”Myanmar coup: Week of Feb.1 to Feb. 21, EU action in focus as foreign ministers set to meet” (på engelska). Nikkei Asia. https://asia.nikkei.com/Spotlight/Myanmar-Coup/Myanmar-coup-Week-of-Feb.1-to-Feb.-21-EU-action-in-focus-as-foreign-ministers-set-to-meet. Läst 1 februari 2021.  ^ ”Myanmar Military Stages Coup; Suu Kyi Urges Nation to Resist” (på engelska). Bloomberg. https://www.bloomberg.com/news/articles/2021-01-31/myanmar-s-suu-kyi-detained-in-early-morning-raid-reuters-says. Läst 1 februari 2021.