Stadens historiska centrum från luften.

Amsterdam grundades på 1200-talet som en fiskarby där floden Amstel, som gett staden dess namn, flyter ut i den långräckta sjön IJ, som tidigare var en havsarm. Namnet Amsterdam nämns första gången 1275 i ett dokument av greve Floris V, då han ger staden tullfrihet. Staden fick sina stadsrättigheter 1300 eller 1301. Efter det blomstrade Amsterdam, mycket tack vare handel med Hansan. Eftersom staden låg i ett ganska kärrigt och blött område grävdes flera kanaler för att leda bort vattnet, och husen byggdes på träpålar.

När Spanien intog Antwerpen 1585 flyttade många köpmän till Amsterdam, och tog då med sig sina handelskontakter. Den stora grupp portugisiska judar som kom med spelade en stor roll i utvecklingen av stadens ekonomi på 1600-talet.

Under 1600-talet var Amsterdam den rikaste staden i Europa och handelsmän från Amsterdam seglade till Nordamerika, Afrika och det som idag är Brasilien och Indonesien. Detta skapade ett världsomspännande handelsnätverk. Amsterdams handelsmän ägde största delarna av Holländska Västindiska Kompaniet och Holländska Ostindiska Kompaniet. Amsterdam blev ett av världens viktigaste finansiella centra. Redan tidigt fanns ett typiskt borgerligt styre av staden, som ofta gick sin egen väg och sällan lät sig styras av regenter. Vid slutet av 1600-talet stod staden med hela 200.000 invånare på fjärde plats i världen när det gäller antal invånare, efter London, Paris och Neapel. Detta gjorde det nödvändigt att utvidga staden på ett planmässigt sätt, vilket resulterade i ett antal "ringkanaler" (nederländska: "grachtengordel") runt den gamla staden, längs vilka många praktfulla köpmannahus står.

Under 1700-talet och början av 1800-talet gick det sämre för staden. Krigen mot England och Frankrike tärde på staden och under Napoleonkrigen nådde Amsterdams tillgångar sin lägsta nivå men då det Nederländska kungadömet bildades 1815 började det åter bli bättre.

I slutet av 1800-talet nådde den industriella revolutionen staden och Amsterdam-Rhenkanalen och Nordsjökanalen grävdes för att ge Amsterdams hamn en direkt väg till Rhen och Nordsjön. Detta förbättrade kommunikationerna med resten av Europa och världen dramatiskt och ledde till en ekonomisk uppgång. År 1839 öppnades den första järnvägen mellan Amsterdam och Haarlem.

Stadens befolkning växte från cirka 10 000 runt år 1500 till cirka 200 000 runt år 1700, en tjugodubbling på 200 år. Efter det var befolkningen i stort sett oförändrad i 150 år innan den fyrdubblades under de hundra åren närmast före andra världskriget. Sedan dess har folkmängden hållit sig på ungefär samma nivå.

Under andra världskriget ockuperades staden av Tyskland och 100 000 judar deporterades, en av dessa var den unga flickan Anne Frank vars dagbok senare publicerades och blev en internationell storsäljare.

Många av de nya förorterna, däribland Osdorp, Slotervaart, Slotermeer och Geuzenveld, byggdes åren efter andra världskriget. Centrum hade vid denna tid förfallit och man lade därför fram planer på omfattande ombyggnationer, främst för att skapa mer kontorslokaler och bättre vägar. Storskaliga rivningar ägde rum och i samband med dessa protester som Nieuwmarktupploppen. Det nya rådhuset byggdes på det helt förstörda Waterlooplein. Många gamla byggnader finns dock bevarade och Grachtengordel (Herengracht, Keizersgracht och Prinsengracht) är förklarat som världsarv.