Viaducto La Polvorilla

La Polvorilla Viaduct är namnet på den mest kända av viadukterna genom vilka Tren a las Nubes färdas på C-14-grenen av General Belgrano Railway i det argentinska järnvägsnätet. Den finns på 24°12′9.6″S span >66°24′52,6″W, i provinsen Salta, cirka fem kilometer öster om staden Chorrillos. Ett dussin kilometer nordväst ligger San Antonio de los Cobres, lite efter att ha korsat den så kallade östra Cordilleran genom ett pass som skiljer den från den så kallade Sierra de los Pastos Grandes.

Bron är en struktur av stålbalkar 223,5 meter lång, med en maximal höjd av 63 meter över marken (liknar i höjd med Obelisken i Buenos Aires) och väger 1 590 ton, på ett stycke land belägen 4 200 meter över havet (13 779 fot) — och utgör därmed en av de högsta broarna och järn...Läs mer

La Polvorilla Viaduct är namnet på den mest kända av viadukterna genom vilka Tren a las Nubes färdas på C-14-grenen av General Belgrano Railway i det argentinska järnvägsnätet. Den finns på 24°12′9.6″S span >66°24′52,6″W, i provinsen Salta, cirka fem kilometer öster om staden Chorrillos. Ett dussin kilometer nordväst ligger San Antonio de los Cobres, lite efter att ha korsat den så kallade östra Cordilleran genom ett pass som skiljer den från den så kallade Sierra de los Pastos Grandes.

Bron är en struktur av stålbalkar 223,5 meter lång, med en maximal höjd av 63 meter över marken (liknar i höjd med Obelisken i Buenos Aires) och väger 1 590 ton, på ett stycke land belägen 4 200 meter över havet (13 779 fot) — och utgör därmed en av de högsta broarna och järnvägssektionerna i världen[1 ]u200b över havet—. Sedan invigningen ansågs det vara ett monumentalt ingenjörsverk, som blev en turistattraktion. På 1970-talet utformade företaget Ferrocarriles Argentinos en turistpassagerartjänst, Tren a las Nubes, med en ändstation strax bortom La Polvorilla.

Byggarna av grenen, ledda av ingenjören Richard Maury, stod inför problemet med att korsa en bred och djup ravin genom vilken en biflod till floden San Antonio de los Cobres rinner. För att övervinna hindret var det nödvändigt att göra en omväg på 18 kilometer norrut, för att inte tappa höjden på vägen, eller för att bygga en lång bro. Det senare var det valda alternativet, men det mötte ytterligare tre svårigheter: Eftersom rälsen ligger på en stigande ramp, var det västra anslaget 4,5 m högre än det östra; sektionen måste vara böjd och även bankad. Den valda lösningen innebar byggandet av sex sektioner på 14 meter långa och sju på 20 meter, uppburna på sex stålpålar med stenbotten. Byggandet av delarna anförtroddes åt varvet Cantiere Navale Triestino i Monfalcone, Italien (idag en del av Fincantieri). Bygget stod klart 1932, men det invigdes den 7 november 1939. Under byggnationen miste tre arbetare livet, vars kroppar ligger begravda på Mina Concordia-kyrkogården.

Photographies by:
Gavieiro Juan M - CC BY-SA 3.0
Statistics: Position
5808
Statistics: Rank
17357

Lägg till ny kommentar

Den här frågan testar om du är en mänsklig besökare och förhindrar automatiska spaminsändningar.

Säkerhet
254968371Click/tap this sequence: 6811

Google street view

Where can you sleep near Viaducto La Polvorilla ?

Booking.com
487.368 visits in total, 9.187 Points of interest, 404 Mål, 1 visits today.