Stora Zimbabwe (Great Zimbabwe) var en medeltida stad, numera ruinstad, i Zimbabwe, som upptogs på Unescos världsarvslista 1986.

Ziimba remabwe betyder ungefär den storslagna stenbyggnaden på shona och är fornlämningarna efter en stad, troligtvis huvudstaden, i det stora Munhumutapariket. Riket omfattade nuvarande Zimbabwe och Moçambique. Den moderna staten Zimbabwe tog sitt namn från denna stad. Här fann man även nationalsymbolen Zimbabwefågeln.

Staden byggdes, och beboddes av shonafolket mellan 400-talet och 1400-talet, vilket gör dessa ruiner de äldsta, och största i Afrika söder om Sahara. Som mest antas staden ha haft omkring 18 000 invånare och omfattar 7 km². i ruinområdets tre arkitektoniska grupper, kallade Kullområdet (Hill Complex), Dalområdet (Valley Complex) och den välkända Stora borgområdet (Great Enclosure). Man har än så länge funnit över 300 byggnader bara i Stora borgområdet.

Staden var ett betydande handelscentrum. Ingen vet varför platsen så småningom övergavs, kanske var det torka, sjukdomar eller helt enkelt att gruvorna inte längre gav lika mycket silver som de tidigare gjort.