St Mark's Campanile (italienska: Campanile di San Marco, venetiansk: Canpanièl de San Marco) är klocktornet i Markuskyrkan i Venedig, Italien. Den nuvarande campanilen är en rekonstruktion som slutfördes 1912, och det tidigare tornet kollapsade 1902. Med en höjd på 98,6 meter (323 ft) är det den högsta byggnaden i Venedig och kallas i dagligt tal "el paròn de casa" (husets herre). Det är en av de mest igenkännliga symbolerna för staden.

Belägen på Markusplatsen nära mynningen av Canal Grande, var campanilen från början tänkt som ett vakttorn för att se fartyg som närmar sig och skydda ingången till stad. Det fungerade också som ett landmärke för att guida venetianska fartyg säkert in i hamnen. Bygget började i början av 900-talet och fortsatte sporadiskt över tiden då tornet långsamt höjdes. En klockstapel och en spira tillkom först på 1100-talet. På 1300-talet förgylldes tornet, vilket gjorde tornet synligt för avlägsna skepp i Adriatiska havet. Campanile nådde sin fulla höjd 1514 när klockstapeln och spiran byggdes om helt på grundval av en tidigare renässansdesign av Giorgio Spavento. Historiskt sett tjänade klockorna till att reglera det medborgerliga och religiösa livet i Venedig, och markerade början, pauser och slutet av arbetsdagen; sammankallande av regeringsförsamlingar; och offentliga avrättningar.

Kampanilen står ensam på torget, nära framsidan av Markuskyrkan. Den har en enkel form som påminner om dess tidiga defensiva funktion, vars huvuddel är ett fyrkantigt tegelskaft med lesener, 12 meter (39 ft) bred på varje sida och 50 meter (160 ft) hög. Klockstapeln toppas av en vind med bilder av Lejonet av Markus och allegoriska figurer av Venedig som rättvisa. Tornet är täckt av en pyramidformad spira på toppen av vilken det finns en gyllene vindflöjel i form av ärkeängeln Gabriel.