Det av berg avskilda området som kallas Sichuanbäckenet tillhörde sedan ungefär 3000 f.Kr.[1][2] det antika riket Shu. Shu, tillsammans med sin grannstat Ba, levde avskilt från Zhoudynastins (1045-256 f.Kr.) feodala system på grund av sitt avskilda läge. Upptäckten av Sanxingdui visar att riket Shu existerade som en parallell civilisation till Xiadynastin (2070–1600 f.Kr.) och Shangdynastin, vilket har komplicerat den kinesiska historieskrivningen där den Gula floden brukar beskrivas som den kinesiska civilisationens vagga.[1] Det är tänkbart att den efterföljande kinesiska civilisationen är en kombination av Sanxingdui-civilisationen från Yangtzefloden och Shangdynastin från Gula floden.[3][4] Kinesiska arkeologer har på senare år börjat tala om att "Flera innovationscentrum är tillsammans nedärvda till den kinesiska civilisationen."[5]

Det finns teorier som indikerar att Shangdynastin och Sanxingduikulturen hade kontakt och handelsutbyte. I Orakelbensskrifterna finns skrivtecken med stora likheter till det tecken som representerar staten Shu (蜀).[6][7] Bronserna från Sanxingdui har även huvudsakligen samma radiogena blyisotoper som bronserna från den tidiga Shangdynastin.[8] Likheterna kan förklaras med en möjlig handelsväg över Qinlingbergen och att Shangdynastin fick sitt tenn från Sanxingdui.[8] I Zhengzhou Shangstad, som var en stad tillhörande Shangdynastin, har en begravningsmask i guld hittats i en kunglig grav med likheter med fynden vid Sanxingdui. Fyndet stärker kopplingarna mellan kulturerna.[9]

Riket Shu var en välmående civilisation under ungefär 1 500 år. Från 1800 f.Kr. var Sanxingdui Sichuans kulturella centrum fram till att civilisationen plötsligt gick under någon gång runt 1200 f.Kr. Några källor pekar på att civilisationen försvann så sent som 800 f.Kr.[2][10] eller t.o.m. 600 f.Kr..[11] Det finns många teorier om varför civilisationen gick under, men ingen entydig förklaring. Det kan ha varit på grund av en översvämning. Dock har arkeologerna inte hittat sedimentlager som tillräckligt stöder översvämningsteorin. Civilisationen skulle kunna gått under på grund av krig. De upphittade föremålen är sönderslagna och brända vilket stöder krigsteorin. År 1099 f.Kr. dokumenterades en jordbävning i Shaanxiprovinsen ca 400 km från Sanxingdui. Det är oklart var jordbävningens epicentrum låg, men det är tänkbart att den var närmare Sanxingdui. Geologiska bevis visar att det var en större jordbävning i området någon gång efter 1330 f.Kr. En del arkeologer tror att denna jordbävning kan vara orsaken till civilisationens fall.[10][12][13][14] En studie publicerad 2017 stödjer teorin att det var en jordbävning som orsakade Sanxingduis fall, och daterades denna jordbävning till 1600–1200 f.Kr.[15]

I en något liknande form återuppstod civilisationen igen ganska snart efter dess undergång. Riket Shus politiska centrum flyttades sannolikt till Jinsha nära centrum till dagens Chengdu ungefär 1200 f.Kr. där civilisationen sedan sakta försvagades under Zhoudynastin. Under tiden för De stridande staterna erövrades Shu år 316 f.Kr. av staten Qin, som senare enade hela Kina och grundade Qindynastin. Efter Kinas enande smälte Shu-kulturen mer och mer samman med den kinesiska.[3]

Sanxingduikulturen kan som helhet delas in i fyra perioder. Första perioden var yngre stenålder (neolitikum), ca 2800–2000 f.Kr som har kopplingar till Baodunkulturen[16] och pågick parallellt med Longshankulturen kring Gula floden. Eventuellt var det under denna perioden som Sanxingdui blev centralort eller huvudstad för riket Shu. Under den andra perioden som börjar ca 2000 f.Kr formades riket Shu och sammanfaller tidsmässigt med den tidiga Xiadynastin. Den tredje perioden fram till ca 1200 f.Kr var den kulturellt högstående och blomstrande tiden och var samtida med Shangdynastin. Under den fjärde perioden ca 1200–600 f.Kr som motsvarar sen Shangdynasti och tidig Zhoudynasti faller kulturen och eventuellt överges Sanxingdui och det kulturella centrumet flyttats till Jinsha.[17][11]

Sedan 2013 är Sanxingdui tillsammans med Jinsha och Gravar med båtformade kistor upptagna som kandidater på Unescos lista för potentiella världsarv.[14]