Tiden före 1625

Området som i dag är New York har varit bebott i över 11 000 år. Flera olika indianstammar har samsats på ytorna i nordöstra USA. De tidiga invånarna i New York kallade sig för Lenapes, som betyder "områdets folk". De talade ett språk kallat munsee som talades av en mängd olika stammar i området kring nuvarande New York ner till Delaware. Efter målningar gjorda av tidiga europeiska kolonisatörer vet vi att många var jägare och samlare med ett avancerat socialt samhälle. Tidiga namn på Manhattan var "Manahatouh" och "Menatay". Gamla spår av Lenapefolket är i dag exempelvis vägen Broadway, som följer en gammal vandringsled.

1524 hittade upptäcktsresanden Giovanni da Verrazano kusten vid Hudsonflodens mynning och engelsmannen Henry Hudson, som namngivit Hudsonfloden, kom hit 1609. 1615 uppfördes ett handelsfaktori på Manhattans sydspets. 1623 bildades kolonin Nya Nederländerna i nuvarande östra USA och 1624 anlände 30 protestantiska vallonfamiljer dit, av vilka åtta stannade på Manhattan medan de övriga fortsatte till Fort Orange, dagens Albany. Under åren därpå anlände allt fler kolonister.[1] De var pälsjägare och skulle komma att förändra mycket de kommande åren.

Från koloni till självständighet, 1625–1789  Nieuw Amsterdam 1664.

1626 fick kolonin formell status med ett råd och en guvernör, Peter Minuit, som anlände samma år. Manhattan köptes från indianerna för några tygstycken, glaspärlor, brännvin och andra föremål (värdet har ansetts motsvara 60 gulden eller 24 dollar). Ett fort byggdes på Manhattans sydspets, denna koloni fick namnet Nieuw Amsterdam och gjordes till säte för kolonistyrelsen i Nya Nederländerna. Minuit tvingades 1632 att avgå och gick efter att förgäves ha försökt att återfå sin post i svensk tjänst och var med om att grunda Nya Sverige. Under Peter Stuyvesants guvernörstid fick Nieuw Amsterdam stadsrättigheter som befästes med en vall längs nuvarande Wall Streets sträckning.[2]

1664 tog England över staden efter svagt motstånd från holländarna. Det nya namnet på kolonin blev New York efter Jakob II, då betitlad Hertig av York, som var med och betalade övertagandet. Under de följande åren växte New York långsamt, men var ännu vid mitten av 1700-talet betydligt mindre än städer som Boston och Philadelphia. Vid mitten av 1700-talet blev New York centrum för oppositionen mot det brittiska styret. 1776–1783 hölls staden besatt av britterna under nordamerikanska frihetskriget.[2]

Mellan åren 1785 och 1790 var New York huvudstad i USA. En stadsmur som sträckte sig över ön gick vid nuvarande Wall Street, varifrån gatan fått sitt namn. Vid denna tid hade staden cirka 30 000 invånare och var därmed den största i Nordamerika. Denna siffra dubblerades sedan ungefär vart tionde år.

Industrialisering och expansion, 1789–1918  Mulberry Street i New York 1900.

På kvällen den 16 december 1835 utbröt en storbrand som pågick i 16 timmar och ödelade 674 byggnader i flera kvarter på södra Manhattan, bland annat börsen på Wall Street. Brandbekämpningen försvårades av den stränga kylan; vattnet frös i brandsprutorna. 1870 hade staden redan en miljon invånare. För många invandrare blev New York den första bilden av USA, Ellis Island var nämligen under lång tid huvudhamnen för immigranter. Dagens stad bildades 1898 då New York, Brooklyn, Queens, Bronx och Staten Island slogs ihop under namnet City of New York.

Mellankrigsåren, 1918–1945

1918 tog första världskriget slut och New York gick in i det som i dag kallas för det "glada 1920-talet". 1920-talet var en tid av god ekonomisk tillväxt för New York, framförallt innebar början av 1900-talet att USA upplevde en andra immigrantvåg. 1927 öppnades den då mycket moderna Holland Tunnel mellan Manhattan och New Jersey. Den 24 oktober 1929 tog dock historien en ny vändning när den stora Wall Street-kraschen ägde rum. Börskraschen var utlösningen av den stora depressionen. Under depressionen genomfördes stora välfärdsprogram under president Franklin Roosevelt. Även staden New York påverkades av detta, även om landsbygden drabbades hårdare. 1933 började Fiorello La Guardia som borgmästare. 1939 öppnades LaGuardia Airport i Queens; det var New Yorks första riktiga flygplats. Redan 1942 påbörjades dock bygget av en ännu större flygplats ute vid Idlewild, den heter i dag John F. Kennedy International Airport. Många intressanta byggnader färdigställdes under 1930-talet, till exempel Empire State Building och Rockefeller Center.

New York blir världsmetropol, 1945 – 11 september 2001  Midtown Manhattan från Empire State Building.

1945, när andra världskriget var slut, stod New Yorks industrier redo att öka sin produktion och nyanställa. Den 9 januari 1951 öppnades Förenta nationernas (FN) nya huvudsäte på Manhattan. FN:s högkvarter har utsikt över East River. Men trots att New Yorks ekonomi gick bra så flyttade en stor del av den tidigare medelklassbefolkningen bort från centrala New York till exempelvis områden i Queens. Villaförorterna i närbelägna delstater och samhällen som New Jersey och Long Island ökade kraftigt. Efterkrigsekonomin i USA byggde till stor del på förortsplanering med småhus. Hela USA gick även in i en ny immigrationsera med striktare regler, vilket ledde till att Ellis Island stängdes 1954. I takt med att brottsligheten ökade i New York minskade också den traditionella ekonomin. Under 1960-talet började New Yorks ekonomi förändras rejält. Traditionell tillverkningsindustri minskade samtidigt som tjänstesektorn ökade, de stora företagen började koncentreras till affärsdistrikten på nedre Manhattan. New York höll på att bli en världsstad, eller "global stad" som det kallas i dag, i klass med London och Paris. Trots att industrin gick dåligt och arbetslösheten var hög ökade New Yorks finansiella och kulturella betydelse i världen. 1964 hölls världsutställningen i Queens och samma år drabbades Harlem av kravaller. Polariseringen bland invånarna ökade gradvis under 1960-talet.

1973 byggdes World Trade Center på Manhattan och 1975 behövde staden ansöka om lån från amerikanska staten för att inte gå i konkurs. Under sommaren 1977 bröt stora kravaller ut, vilket förde med sig en utbredd plundring. Under 1980-talet ökade New Yorks befolkning igen och påbörjade den så kallade "yuppieeran" med kraftigt ökande fastighetspriser som resultat. Arbetsfördelningen fortsatte att ändras; under 1977–1985 minskade andelen anställda inom byggnadsindustrin i New York med 30 procent, inom tillverkningsindustrin med 22 procent och inom transportsektorn med 20 procent. Nya unga affärsmän flyttade under 1980-talet in i gamla hus i områden som Chelsea och Greenwich Village. Längre upp på Manhattan byggde finansmogulen Donald Trump sitt Trump Tower. New York hade på 40 år förändrats från en stor och viktig amerikansk stad till ett influerande finansiellt, kulturellt och i viss mån politiskt centrum i världen.

1990 tillträdde David Dinkins som den förste afroamerikanske borgmästaren i New York någonsin. Han efterträdde den hårt ansatte Ed Koch, som redan 1986 anklagats för mutbrott. New Yorks brottslighet var ganska hög (med amerikanska mått mätt) men minskade kraftigt under 1990-talet efter att den republikanske kandidaten Rudolph Giuliani vunnit valet 1994. Han hade gått till val på att bekämpa brottsligheten, som varit konstant hög sedan 1960-talet, genom att uppmana polisen till nolltolerans mot all kriminalitet. Under 1990-talet moderniserades och renoverades många områden på Manhattan, exempelvis Times Square, men områden utanför Manhattan har på senare tid också fått nytt liv eftersom allt färre har råd att bo på Manhattan i dag.

Efter 11 september 2001  Terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001.

Den 11 september 2001 drabbades New York av de värsta terrorattackerna i världshistorien. 11 september-attackerna mot World Trade Center på nedre Manhattan skakade hela USA och gav upphov till en ny säkerhetspolitisk era i den amerikanska historien, den så kallade Bushdoktrinen sattes i system. Den innebär i praktiken att USA anser sig ha rätt att anfalla andra stater i preventivt syfte. Efter händelserna den 11 september påbörjades en upprensning och återvinnande av tvillingtornen och övriga förstörda eller skadade byggnader, vilket tog åtta månader. I slutet av 2001 inleddes en återuppbyggnadsprocess av World Trade Center, där en situationsplan togs fram. Projektet kantades först av stora problem angående arkitekturen och hur en minnesplats skulle utformas, vilket följdes av en utdragen strid om fördelningen av hyreskontrakt och byggnader mellan de inblandande parterna. Det fanns även röster[vem?] som menade att marken där tornen föll var helig och därför inte skulle bebyggas. 2006 kom de inblandade parterna överens och bygget av ett nytt World Trade Center började. Detta innehåller fyra nya skyskrapor, varav One World Trade Center som är 541 meter och USA:s högsta byggnad, samt ett minnesmärke och museum. 2001, efter terrorattackerna, efterträddes Rudolph Giuliani som borgmästare av den tidigare demokraten Michael Bloomberg, som ställde upp för Republikanska partiet.