I det som är det nuvarande Rumäniens territorium har många folkslag bott genom tiderna, slaver, avarer och hunner. Mellan åren 106 och 271 e.Kr. var en stor del av området en del av Romarriket, under namnet Dacia. Ett arv från denna tid är det rumänska språket som liksom de övriga romanska språken härstammar ifrån romarnas språk latin. Efter detta blev landet hem för diverse folkvandringsstammar, även från Västeuropa. Under medeltiden bildades två rumänska stater: Moldova och Valakiet, medan det mesta av Transsylvanien var ungerskt sedan 900-talet (och ända till 1919).

 Polen omkring år 1387 fram till drygt 1400.

Under slutet av 1300-talet och en bit in på 1400-talet ingick hela östra Rumänien i Polen-Litauen. Tidigare också, som slavisk stat åren 1054–1132, fast då i Kievriket.

 Kievriket, 1054–1132.

Från 1500-talet blev Moldova och Valakiet vasaller inom det Osmanska riket. De förenades till România (Rumänien) 1862. Landet fick sin självständighet 1878. Trots ett misslyckat inhopp i första världskriget befann sig landet på segrarnas sida efter kriget och förenades med Transsylvanien.

Andra världskriget  Rumäniens offensiv mot Nazityskland 1944–1945.

Rumänien inträdde i andra världskriget som en neutral stat, när tyskarna ockuperade Polen beviljade Rumänien asyl och skydd för polska regeringsmedlemmar. I enighet med Molotov–Ribbentrop-pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland skulle rumänska Bessarabien införlivas med Sovjetunionen.

Fältmarskalk Ion Antonescu hade tvingat Rumäniens kung Carol II att abdikera. Antonescu utnämnde sig själv till conducător, Rumäniens diktator, och Rumänien ingick allians med Hitlers Tyskland. Antonescu skrev under tremaktspakten den 23 november 1940. Efter förlusterna mot Sovjet 1943 vände opinionen i landet mot Antonescu och sommaren 1944 avsattes han i en statskupp och fängslades. Den nya regimen förklarade krig mot Tyskland och Sovjetunionen intog Rumänien den 23 augusti 1944. En prosovjetisk regering tillsattes den 6 mars 1945, då Rumänien kontrollerades av Röda armén.

Rumänien efter 1945  Ceaușescu

Efter andra världskrigets slut befann sig Röda armén i Rumänien. Röda armén återupplivade det tidigare förbjudna kommunistpartiet i landet. Under de tidiga åren utnyttjades Rumäniens resurser av SovRom-avtalen; det var nybildade sovjetisk-rumänska företag som underlättade frakt av rumänska varor till Sovjetunionen till låga priser. Kommunisterna avskaffade monarkin och utropade en kommunistisk enpartistat under ledning av Gheorghe Gheorghiu-Dej.

1965 kom Nicolae Ceaușescu till makten och distanserade officiellt Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Han påbörjade ett samarbete med Renault för personbilar under namnet Dacia och även passagerarflygplanstillverkning på licens av BAC 1-11. 1967 var Rumänien den första staten i östblocket, efter Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med Västtyskland (se Hallsteindoktrinen).

Rumänien blev inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll under den Rumänska revolutionen 1989. Efter en hastig och omtvistad rättegång avrättades Ceaușescu och hans hustru Elena Ceaușescu på juldagen samma år. Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, blev den förste demokratiskt valde presidenten. Nicolae Ceaușescu hade bland annat sålt all mat från jordbruket för att verka utbetalningar på andra håll. De som fick svälta för hans handlingar var lokalbefolkningen medan han själv levde i lyx.

Jordbruket privatiserades efter Ceaușescus fall och befolkningen kunde nu tillverka mat för sitt eget intresse och inte åt staten som tidigare varit fallet. Efter en process som inleddes med ansökan om associationsavtal i november 1992 med sikte på medlemskap 2004, fick till slut Rumänien, tillsammans med Bulgarien, den 25 april 2005 ett anslutningsfördrag och blev fullvärdig medlem i Europeiska unionen den 1 januari 2007.