Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som under 100-talet f.Kr. kom att bli den romerska provinsen Gallien. Gallerna antog snabbt det romarnas språk och kultur. Kristendomen introducerades under perioden 200 - 300 e.Kr. men Gallien kom därefter att invaderas av germanska stammar, i huvudsak frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France kommer i första hand av Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France).

Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och greve av Paris, lät kröna sig till kung av Frankrike. Den senares ättlingar styrde i sin tur Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelser som inleddes 1789.

1799 tog Napoleon I kontroll över republiken först som förste konsul och sedan som kejsare. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade ytterligare kungadömen med släktingar till Napoleon på tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Frankrike, bara för att återigen störtas i och med den andra republiken, som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som efter att först ha valts till president utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III.

Visserligen hörde Frankrike till segrarmakterna både i första och andra världskriget, men landet led svårt under båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Samarbetet med den tyska ockupationsmakten under Vichy-tiden blev ett öppet sår och landet omkonstituerades 1946 som den fjärde republiken. Under krisåret 1958 genomförde general Charles de Gaulle i sin tur en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati.

Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrike och Tyskland varit av central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll inom Europeiska unionen, inklusive den Ekonomiska och monetära unionen.