Slaget vid Saint-Malo utkämpades mellan allierade och tyska styrkor för att kontrollera den franska kuststaden Saint-Malo under andra världskriget. Striden utgjorde en del av den allierade utbrytningen över Frankrike och ägde rum mellan 4 augusti och 2 september 1944. Förenta staternas arméenheter, med stöd av fria franska och brittiska styrkor, anföll framgångsrikt staden och besegrade dess tyska försvarare. Den tyska garnisonen på en närliggande ö fortsatte att göra motstånd till den 2 september.

Saint-Malo var en av de franska städerna som utsågs till en fästning under det tyska Atlantmurens program, och dess försvarsförsvar utvidgades avsevärt innan de allierade landgångarna i Normandie i juni 1944. Som en del av deras invasionsplaner , de allierade hade för avsikt att inta staden så att dess hamn kunde användas för att landa förnödenheter. Även om det fanns en viss debatt om nödvändigheten av detta i augusti när de allierade styrkorna bröt ut ur Normandie och gick in i Bretagne, beslöts det att inta Saint-Malo istället för att säkra dess hamn och eliminera den tyska garnisonen.

Efter att de första försöken att fånga platsen misslyckades, började den amerikanska armén en belägringsoperation. Infanteriförband anföll och besegrade ett stort antal befästa tyska ställningar med stöd av artilleri och flygplan. En befästning på kanten av Saint-Malo var den slutliga tyska positionen på fastlandet som höll ut, och kapitulerade den 17 augusti. Efter omfattande luft- och sjöbombardement kapitulerade garnisonen på den närliggande ön Cézembre den 2 september. Tyska rivningar gjorde det opraktiskt att använda Saint-Malo som hamn. Staden skadades också kraftigt under striden och byggdes upp igen efter kriget.