Bangkok
Context of Bangkok
Bangkok (thailändska: กรุงเทพมหานคร, Krung Thep Maha Nakhon, eller bara กรุงเทพฯ, Krung Thep) är Thailands huvudstad. Bangkok är en självständig kommun (maha nakhon) på ungefär samma administrativa nivå som landets provinser. Staden hade cirka 8,3 miljoner invånare vid folkräkningen 2010, med cirka 14,6 miljoner invånare i hela storstadsområdet.
Staden är en av de ekonomiskt viktigaste städerna i Sydostasien och ett av världens populäraste turistmål. Stadsbilden är mycket varierande; moderna skyskrapor, kåkstäder, palats och ungefär 400 tempel blandas om vartannat.
Bangkok blev Thailands huvudstad 1782 då kung Rama I (Phra Phutthayotfa), grundaren av Chakridynastin, flyttade sitt residens från Thonburi på andra sidan floden Chao Phraya.
More about Bangkok
- Population 5676648
- Område 1568
Bangkoks historia går tillbaka till åtminstone tidigt 1400-tal (under Ayutthayariket), då den var en by på västra stranden av Chao Phraya. Den strategiska placeringen nära flodmynningen gjorde att ortens betydelse växte. Bangkok fungerade som en tullstation, med befästningar på båda sidan av floden. 1688 skedde en belägring av det franska fortet i området, varefter den europeiska kolonialmakten tvangs att lämna landet.
Efter att Ayuttaya fallit till det burmesiska imperiet 1767, etablerade den nyvalde kungen Taksin sin huvudstad på orten, vilket blev början på Thonbuririket (1767–1782). 1782 efterträddes denne av dynastigrundaren Rama I, som flyttade huvudstaden till Rattanakosin på den östra[1] stranden av floden. Detta år räknas också som Bangkoks officiella grundande.[2]
Under 1800-talet växte stadens betydelse som hamnstad och handelscentrum, med handel både med Kina och olika europeiska länder. Bangkok var som huvudstad också centrum för landets modernisering under andra halvan av 1800-talet. Under Mongkut (Rama IV) och Chulalongkorn (Rama V) introducerades bland annat ångmaskinen, tryckpressen och järnvägen. Staden blev scen för strider mellan den militära och den politiska eliten, vilket bland annat ledde fram till störtandet av den absoluta monarkin 1932.
Under andra världskriget var Thailand förbundet med Japan, och Bangkok blev föremål för de allierades bombräder. Under efterkrigstiden gynnades dock staden av återuppbyggnadshjälp från USA och den thailändska staten. Senare var staden permissionsområde för amerikanska trupper inblandade i krigen i Laos, Kambodja och Vietnam, vilket ökade turistsektorn och drev på prostitutionen i staden. Inflyttningen från landsbygden ökade Bangkoks befolkningen bara under 1960-talet från 1,8 till 3 miljoner invånare.
Efter USA:s utträde ur Vietnamkriget 1973 ersattes den amerikanska närvaron av japanska företagsinvesteringar, och Bangkok blev snart centrum för en växande finans- och industrisektor. Stadstillväxten fortsatte under följande årtiondena, endast hejdad av 1997 års asiatiska finanskris. Den internationella turismen har fortsatt expandera,[1] hjälpt av att Bangkok och övriga Thailand fått alltfler europeiska turister.
...Läs merRead lessBangkoks historia går tillbaka till åtminstone tidigt 1400-tal (under Ayutthayariket), då den var en by på västra stranden av Chao Phraya. Den strategiska placeringen nära flodmynningen gjorde att ortens betydelse växte. Bangkok fungerade som en tullstation, med befästningar på båda sidan av floden. 1688 skedde en belägring av det franska fortet i området, varefter den europeiska kolonialmakten tvangs att lämna landet.
Efter att Ayuttaya fallit till det burmesiska imperiet 1767, etablerade den nyvalde kungen Taksin sin huvudstad på orten, vilket blev början på Thonbuririket (1767–1782). 1782 efterträddes denne av dynastigrundaren Rama I, som flyttade huvudstaden till Rattanakosin på den östra[1] stranden av floden. Detta år räknas också som Bangkoks officiella grundande.[2]
Under 1800-talet växte stadens betydelse som hamnstad och handelscentrum, med handel både med Kina och olika europeiska länder. Bangkok var som huvudstad också centrum för landets modernisering under andra halvan av 1800-talet. Under Mongkut (Rama IV) och Chulalongkorn (Rama V) introducerades bland annat ångmaskinen, tryckpressen och järnvägen. Staden blev scen för strider mellan den militära och den politiska eliten, vilket bland annat ledde fram till störtandet av den absoluta monarkin 1932.
Under andra världskriget var Thailand förbundet med Japan, och Bangkok blev föremål för de allierades bombräder. Under efterkrigstiden gynnades dock staden av återuppbyggnadshjälp från USA och den thailändska staten. Senare var staden permissionsområde för amerikanska trupper inblandade i krigen i Laos, Kambodja och Vietnam, vilket ökade turistsektorn och drev på prostitutionen i staden. Inflyttningen från landsbygden ökade Bangkoks befolkningen bara under 1960-talet från 1,8 till 3 miljoner invånare.
Efter USA:s utträde ur Vietnamkriget 1973 ersattes den amerikanska närvaron av japanska företagsinvesteringar, och Bangkok blev snart centrum för en växande finans- och industrisektor. Stadstillväxten fortsatte under följande årtiondena, endast hejdad av 1997 års asiatiska finanskris. Den internationella turismen har fortsatt expandera,[1] hjälpt av att Bangkok och övriga Thailand fått alltfler europeiska turister.
^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :0 ^ (på thai) กรุงรัตนโกสินทร์. 1982. https://web.archive.org/web/20141219220002/http://203.155.220.230/info/passbkk/frame.asp
