Castell de Cabrera är en befästning på ön Cabrera, för närvarande är det en solid sexkantig mullvad, något långsträckt, belägen på den östra spetsen av inloppet till dess naturliga hamn, en höjd av 72 meter över havet. De successiva attackerna som den har drabbats av genom sin historia tyder på att den inte har mycket att göra med den ursprungliga konstruktionen. Först under xvi-talet förstördes och återuppbyggdes slottet minst tio gånger. Förutom en militär garnison har det varit ett karantänstorn och ett presidium.

Faran med att bygga ett torn i Cabrera, där möjligheterna till reträtt vid fara var minimala, gjorde att den avsatta lönen till den var den högsta av Balearerna, och att dess vakter ofta fördömdes och därmed omvandlade sitt straff.

Den första referensen är från 1410, när tornvakterna Pere och Guillem Saragossa kräver full betalning av sin lön från vicekungen på Mallorca, så vid det datumet var den redan i drift och det antas att den byggdes in sista hälften av xiv århundradet, är det möjligt att det då inte skulle ha varit mycket mer än ett vakttorn.

År 1425 undertecknade den nyttiga ägaren av Cabrera, Bernat Saragossa, på uppdrag av sig själv och Paborde of Tarragona, ett avtal med universitetet i staden och kungariket Mallorca om att upprätthålla en garnison för att försvara ' illa och det nybyggda slottet Cabrera, vilket föreslår en förlängning av det ursprungliga tornet.

År 1510 attackerade två berbergalärer Cabrera, tillfångatog djurhållarna och tjugotvå fiskare och förstörde tornet, en plötslig storm tillät hjälpen som befriade fångarna.

År 1550 tog Dragut, i spetsen för 1500 turkar, ön, beslagtog slottets artilleri och rev byggnaden fullständigt. Sedan, under samma århundrade, byggdes ett kapell där dit prästerskapet i Santanyí gick för att hålla mässa för garnisonen. År 1698, efter att ha restaurerats och förbättrats igen, kom slottet under överinseende av universitetet på Mallorca.

År 1715, i samband med tronföljdskriget, var militären Francisco Mariscal dess guvernör, i spetsen för en garnison på ett tjugotal soldater, och han anförtroddes övervakningen av möjliga Bourbon-intrång, i detta sammanhang avlossades artillerield från fästningen för sista gången. Från 1716 förblev slottet under kunglig myndighet.

För några år sedan var slottet föremål för en inte alltför lycklig restaurering.