Riket Kolchis, ungefär motsvarande västra Georgien, var känt av grekerna redan före Homeros tid, bland annat utspelar sig sagocykeln om det gyllene skinnet i Kolchis. På 600-talet f.Kr. grundade greker flera kolonier på Kolchis kust.

En annan statsbildning som varit viktig för Georgiens historia var känd under beteckningen Kaukasiska Iberien. Landet erövrades sedan först av romerska riket år 23 e.Kr., sedan av persiska riket år 265.

Georgien kristnades under 300-talet e.Kr. Under 700-talet enades landet under bagratiderna som gjorde Georgien till en lokal stormakt. Under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet plundrades och skövlades Georgien av den mongoliske krigsherren Timur Lenk.[1]

 Katarina, prinsessa av Megrelien, en historisk region i västra Georgien. Alexander, en georgisk prins i svensk fångenskap. Målning av Martin Mijtens.

Georgien kom under Kejsardömet Rysslands kontroll den 12 september 1801. Den sovjetiske ledaren Stalin föddes i georgiska Gori 1878 och tog tidigt del i den revolutionära rörelsen. Efter ryska revolutionen förklarade det georgiska mensjevikpartiet landet självständigt 1917. I februari året därpå bildade man tillsammans med dagens Azerbajdzjan och Armenien den Transkaukasiska demokratiska federativa republiken. Federationen upplöstes dock efter tre månader i maj 1918.

Landet var självständigt från den 26 maj 1918 fram till 1921 som den Demokratiska republiken Georgien. År 1921 invaderades republiken av Röda armén för att 1936 bli sovjetrepubliken Georgiska SSR i Sovjetunionen. Under sovjettiden var Georgien känt för sitt vin. Tack vare det goda klimatet och den goda maten var det också ett mycket populärt resmål för semesterfirare i Sovjetunionen. I det bördiga Georgien fanns ingen brist på livsmedel och varubristen var mindre kännbar då de sovjetiska myndigheterna inte lyckades kontrollera den omfattande svarta marknaden för privat tillverkning av bristvaror.

Georgien blev åter självständigt år 1991. Regionerna Abchazien och Sydossetien hävdar sin självständighet visavi Georgien. I november 2003 avsattes den förre presidenten, Eduard Sjevardnadze, genom massdemonstrationer föranledda av misstankar om valfusk, en händelse som kallats Rosenrevolutionen. I presidentvalet den 4 januari 2004 valdes Micheil Saakasjvili till president med 96 procent av rösterna.

Nyval utlystes till den 5 januari 2008. I presidentvalet deltog 22 kandidater. Micheil Saakasjvili omvaldes till president med över 1 miljon röster (53,47 %) vilket var mer än dubbelt så mycket som den främste konkurrenten Levan Gatjetjiladze. Saakasjvilis parti Enade Nationella Rörelsen fick även egen majoritet i parlamentet.

I samband med att flera europeiska länder under 2008 erkände den serbiska utbrytarprovinsen Kosovo som självständig stat så förnyade de georgiska utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien sina krav på självständighet.

Kriget i Georgien 2008

I augusti 2008 bröt kriget i Georgien ut med Georgien på en sida och med Ryssland och utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien på den andra. Som svar på beskjutningen mot georgiska bosättningar kring Sydossetien skickade Georgien in sin försvarsmakt i regionen. Ryssland understödde Sydosseterna militärt och en andra front öppnades när Georgiens andra utbrytarrepublik Abchazien också gick in i konflikten. Den 7 augusti 2008 inledde georgiska styrkor en massiv artilleriattack mot Sydossetiens huvudstad Tschinvali.[2] Kriget pågick officiellt från den 8 augusti till den 16 augusti 2008.[3] Den 2 december 2008 beslutade Europeiska unionens råd om tillsätta en oberoende faktafinnande utredning angående kriget i Georgien, utredningen kom fram till att Georgien via en oberättigad attack hade startat kriget.[4][5]

Nutida Georgien

I oktober 2012 vann oppositionskoalitionen Georgisk dröm parlamentsvalet. President Saakasjvili erkände att hans regeringsparti förlorade valet. [6]I oktober 2013 var det åter presidentval. Presidenten Micheil Saakasjvili hade styrt landet sedan 2003 i två mandatperioder och kunde inte ställa upp för omval. Sedan parlamentsvalet i oktober 2012 styrdes landet av koalitionen Georgisk dröm, under ledning av premiärministern och miljardären Bidzina Ivanisjvili. Presidentvalet vanns av Giorgi Margvelasjvili som var kandidat för Ivanisjvilis regerande koalition.[7]

I oktober 2018 valde georgierna en ny president för de kommande sex åren. Den självständiga presidentkandidaten Salome Zurabishvili blev Georgiens första kvinnliga president. Dåvarande presidenten, Giorgi Margvelashvili, ställde inte upp till omval och det regerande partiet, Georgisk dröm, nominerade inte någon annan kandidat, i stället stödde Georgisk dröm den självständige kandidaten Zurabishvili. Presidenten hade numera bara en symbolisk makt. Regerande partiet hade nu flyttat över all politisk makt till parlamentet och premiärministern. Presidenten hade blivit en galjonsfigur. Politiken i Georgien präglas i hög grad av oligarken Bidzina Ivanishvilis inflytande. Han styr landet bakom kulisserna. Ivanishvili satt själv ett år som premiärminister och när han avgick år 2013 tillsatte han sina förtrogna på viktiga poster inom administrationen.[8][9] I november 2020 vann det styrande regeringspartiet Georgisk dröm, lett av Bidzina Ivanishvili, parlamentsvalet i Georgien. Oppositionspartiet Förenade nationella rörelsen (UNM) accepterade inte valresultatet.[10]