Som så många andra romerska städer i Centraleuropa grundades Wien (Vindobona) av romarna på en tidigare keltisk bosättning. Wien belägrades av Osmanska riket 1529 och 1683. Båda gångerna kunde staden hålla ut, andra gången med hjälp från Polen.

1814-1815 hölls Wienkongressen i staden vilket markerade Wiens plats inom dåtidens europeiska storpolitik. Under 1800-talet gjordes stadskärnan om. Man rev då de gamla befästningsvallarna som skyddade innerstaden, men samtidigt blockerade det inre och yttre Wien. Den nya marken användes till skapandet av nya stora paradgator i staden.

Kring sekelskiftet 1900 var Wien en samlingspunkt för en rad filosofer och vetenskapsmän, bland andra Sigmund Freud.

1918 splittrades dubbelmonarkin Österrike-Ungern och den en gång kejserliga huvudstaden blev huvudstad i Första republiken Österrike. Förutsättningarna för Wien förändrades då helt och staden blev dominerande i det Österrike som kraftigt minskade i befolkningstal och storleksmässigt. Även första världskriget hade orsakat en befolkningsminskning för staden.

1938 tappade Wien sin status som huvudstad när Nazityskland anslöt Österrike till Stortyskland. Under kriget utsattes staden, där man bland annat hade viktig rustningsindustri, för bombningar. Efter krigsslutet delades Wien, liksom Berlin, upp mellan de fyra allierade segrarmakterna och stadens framtid var oviss. Efterhand skulle förhållandena bli bättre. I samband med Österrikes självständighet 1955 och slutet på de allierades ockupation kunde Wien enas fullt ut och ett ekonomiskt uppsving följde.

2001 sattes Wiens historiska stadskärna upp på Unescos Världsarvslista.[1]