Wells Cathedral är en anglikansk katedral i Wells, Somerset, England, tillägnad St Andrew aposteln och säte för biskopen av Bath and Wells, vars katedral den har som moderkyrka för stiftet Bath och Wells. Byggd som en romersk-katolsk katedral från omkring 1175 för att ersätta en tidigare kyrka på platsen sedan 705, blev den en anglikansk katedral när kung Henrik VIII splittrades från Rom. Den är medelstor för en engelsk katedral. Dess breda västfront och stora centrala torn är dominerande inslag. Den har kallats "utan tvekan en av de vackraste" och "mest poetiska" av engelska katedraler.

Dess gotiska arkitektur är till största delen inspirerad av tidig engelsk stil från slutet av 1100-talet till början av 1200-talet, utan romansk stil. arbete som finns kvar i många andra katedraler. Bygget började omkring 1175 i östra änden med koret. Historikern John Harvey ser det som Europas första riktigt gotiska struktur, som bryter de sista begränsningarna för romansk. Stenverket av dess spetsiga arkader och räfflade pirer bär uttalade lister och snidade kapitäler i en bladformad, "styvbladig" stil. Dess tidiga engelska front med 300 skulpterade figurer ses som en "högsta triumf för den kombinerade plastiska konsten i England". Den östra änden har behållit mycket gammalt målat glas. Till skillnad från många katedraler av klosterstiftelse har Wells många bevarade sekulära byggnader kopplade till dess kapitel av sekulära kanoner, inklusive Bishop's Palace och 1400-talets bostadsområde Vicars' Close. Det är en kulturminnesmärkt byggnad.