Kungliga slottet Wawel (polskt uttal:  [ˈvavɛl]; Zamek Królewski na Wawelu) och Wawel-kullen som den ligger på utgör den mest historiskt och kulturellt betydelsefulla platsen i Polen. En befäst residens vid floden Vistula i Kraków, etablerades på order av kung Casimir III den store och utvidgades under århundradena till ett antal strukturer runt en innergård i italiensk stil. Det representerar nästan alla europeiska arkitektoniska stilar från medeltiden, renässansen och barocken.

Slottet är en del av ett befäst arkitektoniskt komplex som är uppfört ovanpå en kalkstenshäll på floden Vistulas vänstra strand, på en höjd av 228 meter över havet. Komplexet består av många byggnader av stor historisk och nationell betydelse, inklusive Wawel-katedralen där polska monarker kröntes och begravdes. Några av Wawels äldsta stenbyggnader kan spåras tillbaka till 970 e.Kr., förutom de tidigaste exemplen på romansk och gotisk arkitektur i Polen. Det nuvarande slottet byggdes på 1300-talet och utökades under de kommande hundratals åren. 1978 förklarades Wawel som det första världsarvet som en del av Krakóws historiska centrum.

I århundraden, residenset för de polska kungarna och symbolen för den polska staten, är slottet Wawel nu ett av landets främsta konstmuseer. Museet grundades 1930 och omfattar tio curatoriska avdelningar som ansvarar för samlingar av målningar, inklusive en viktig samling italienska renässansmålningar, tryck, skulptur, textilier, bland dem Sigismund II Augustus gobelängsamling, guldsmedsarbeten, vapen och rustningar, keramik, Meissen porslin och tidstypiska möbler. Museets innehav av orientalisk konst inkluderar den största samlingen av ottomanska tält i Europa. Med sju specialiserade konserveringsateljéer är museet också ett viktigt centrum för konservering av konstverk.