Uruk (sumeriska: Unug, hebreiska: Erech, arabiska: Warka) var en stad i Sumer och senare Babylonien vid floden Eufrat i dagens Irak. Den utsågs, tillsammans med två andra ruinstäder och fyra våtområden i södra Irak till världsarv av Unesco år 2016.

Uruk var en av de allra första städerna i världen. Enligt den så kallade sumeriska kungalistan grundades staden av Enmerkar. Här har funnits kontinuerlig bebyggelse från Ubaidperioden omkring 4500 f.Kr. till 400 e.Kr. och staden har varit centrum för maktsträvan och kult under stor del av dess existens och innehöll även tempelkomplexet Eanna vigt åt gudinnan Inanna eller Ishtar. Imperiegrundaren Ur-Nammu lät bygga en ziggurat i Uruk. Legendariska härskare som Enmerkar, Lugalbanda och Gilgamesh hade staden som bas då de levde under tidig dynastisk tid. Kring staden löpte en 10 km lång stadsmur.

I Uruk har man funnit tusentals lertavlor med bildskrift och kilskrift och den gröna keramik som signifierar den så kallade Urukperiodens (3000-talet f.Kr.) materiella lämningar. Urukperioden var den sista förhistoriska tidsperioden i Mesopotamien, och utmärks även av tilltagande urbanisering och social stratifiering. Vid slutfasen av Urukperioden, runt 3100 f.Kr., kan staden ha haft 40 000 invånare, med 80 000-90 000 boende i stadens omgivningar. Det gör Uruk till det största urbana området i världen vid den tiden.