Bron med operahuset i Sydney i bakgrunden.

 

Brons gångjärn.

Bygget av en bro över Sydney Harbour föreslogs första gången 1815 av arkitekten Francis Greenway men av detta blev det inget.

1890 föreslog en kunglig kommission att den flitiga trafiken med färjor i hamnen gjorde det nödvändigt med en bro. 1912 utsågs John Bradfield till chefsarkitekt för projektet och formgav ett förslag med en enkel bågbro 1916. Bygget kunde dock inte komma igång på grund av första världskriget. I november 1922 avsatte delstatsparlamentet i New South Wales medel för ett brobygge. Uppdraget att bygga bron gick till den brittiska byggfirman Dorman Long & Co Ltd.

Byggnadsarbetet påbörjades 1923. För att ge plats för brofästena revs 800 bostadshus. Bygget av de två valvbågarna igångsattes 1929. De två valven byggdes från vardera sidan och på eftermiddagen den 19 augusti 1930 kunde bågarna byggas ihop. Samtidigt pågick bygget av banor för Sydneys pendeltåg och bron byggdes därför med sex filer för vägtrafik, två järnvägsspår och ett promenadstråk. Under 1931 byggdes vägbanan och järnvägsspåret samt el-, telefon-, vatten- och gasledningar. Den 19 januari 1932 kördes det första tåget över bron på prov.[1]

Bron öppnades formellt den 19 mars 1932. När New South Wales premiärminister Jack Lang ceremoniellt skulle klippa av snöret och förklara bron för öppnad kom Francis de Groot ridande på en häst. de Groot var medlem i New Guard, ett politiskt parti som tyckte att bron borde invigts av kungafamiljen eller generalguvernören. Han högg av bandet med ett svärd och förklarade bron för invigd. de Groot arresterades, banden knöts ihop och ceremonin kunde fortsätta.[2] de Groot åtalades och dömdes för kränkande beteende, men kom senare att stämma delstaten för olaglig arrestering och fick skadestånd för detsamma.[3]