कोणार्क सूर्य मंदिर

( Soltemplet i Konarak )

Soltemplet i Konarak (oriya: କୋଣାର୍କ ସୂର୍ଯ ମନ୍ଦିର IPA/koɳarkə/) är ett soltempel från 1200-talet (även känd som den Svarta pagoden), i Konark i delstaten Odisha i Indien. Det byggdes förmodligen av Narasimhadeva I av Östra Gangadynastin omkring 1250. Templet byggdes i formen av en gigantisk häststridsvagn med omsorgsfullt huggna stenhjul, pelare och murar. Större delen av anläggningen, som fått världsarvsstatus, ligger sedan många år i ruiner. Templet finns också med på NDTV:s lista över Indiens sju underverk och Times of Indias listas över Indiens sju underverk.

Gamla texter

Enligt Bhavishya Purana och Samba Purana kan det ha funnits ett soltempel i regionen före det nuvarande, på 800-talet eller tidigare.[1] Böckerna nämner tre soltempel i Mundira (kanske Soltemplet i Konarak), Kalapriya (Mathura) och Multan.[2][3]

Enligt skrifterna hade Samba, Krishnas son, drabbats av lepra. Han fick rådet av rishin Kataka,[4] att dyrka solguden för att bota sin sjukdom. Samba genomgick botgöring i 12 år i Mitravana nära Chandrabhagas kust.[webb 1] Såväl det ursprungliga soltemplet i Konarak och templet i Multan[5] har tillskrivits Samba.

Periplus Maris Erythraei (000-talet) nämner en hamn kallad Kainapara, som identifierats med dagens Konarak.[6]

Andra templet

Enligt Madala Panji fanns det ett annat tempel i regionen, som byggdes av en Pundara Kesari. Han kan ha varit Puranjaya, härskare på 600-talet, tillhörande Somavasmidynastin.[webb 2]

Narasimhadeva I

Det nuvarande templet tillskrivs Narasimhadeva I av Östra Gangadynastin. Hans styre sträckte sig från 1238 till 1264. Templet kan ha varit ett monument över hans seger mot Tughral Tughan Khan.[webb 1][7]

Sägnen om Dharmapada

Enligt den lokala sägnen hade Narasimhadeva anlitat en chefsarkitekt kallad Bisu Maharana för att bygga templet. Efter tolv år hade en arbetsstyrka av 12 000 nästan färdigställt templet. De misslyckades dock att få kröningsstenen på plats. Den otåliga kungen beordrade att templet skulle stå klart inom tre dagar annars skulle hantverkarna möta döden. Vid denna tid ankom Bisu Maharanas tolvårige son, Dharmapada, till platsen. Bisu Maharana hade aldrig sett sin son, då han lämnat sin by när hans hustru ännu var gravid. Dharmapada kom med ett förslag till en lösning på problemet med stenen, men hantverkarna var fortfarande oroliga att kungen inte skulle vara nöjd när han fick veta att en liten pojke lyckats när hans hantverkare misslyckats. Dharmapada klättrade upp på templet och hoppade i vattnet för att rädda både sin far och sina medarbetare.[webb 1][8]

Kollaps  En litografiplatta från James Fergussons 'Ancient Architecture in Hindoostan' (1847). Den avbildar delar av huvudtornet som ännu står kvar vid templet.

Det har funnits flera teorier om kollapsen av helgedomens heligaste. Datumet för kollapsen är inte heller säkert.

Kendulikopparplattor av Narasimha IV (Saka 1305 or 1384 CE) anger att templet är i perfekt skick.[webb 3]

På 1500-talet nämner också Ain-i-Akbari, Abul Fazl, Konark att vara i gott skick.[webb 3]Källan nämner också att kostnaden för byggnationen var 12 års intäkter.[9] Orsaken till kollapsen har också kopplats till Kalapahad som invaderade Odisha 1568.[webb 3]

1627 hade dåvarande Rajan av Khurda flyttat gudabilden från Konark och flyttat den till Jagannathtemplet i Puri.[10]

James Fergusson (1808–1886) hade uppfattningen att den sanka marken hade orsakat kollapsen.[webb 3] Byggnaden uppvisar dock inga tecken på att ha sjunkit ner i marken.[9] Fergusson, som besökte templet 1837, noterade att ett hörn av templet ännu fanns kvar.[webb 3] Detta föll också ihop 1848 på grund av stark kuling.[webb 2]

Enligt Percy Brown (1872–1955) var templet inte helt färdigställt och kollapsade därför.[webb 3] Detta motsägs av tidigare källor där templet sägs vara i gott skick.

1929 gjordes en analys av mossa på berget vilken kom fram till att templet övergavs omkring 1573.[webb 3]

Andra föreslagna orsaker är blixtnedslag och jordbävning.[webb 3]

Arunapelaren

Under den sista 25-årsperioden på 1700-talet, då dyrkan upphört i templet, togs Arunapelaren (Arunastambha) bort från ingången och placerades vid Singha-dwara (Lejonporten) till Jagannathtemplet i Puri av en Maratha Brahmachari kallad Goswami.[11][12] Pelaren är gjord av monolitisk klorit och är 10,26 meter hög. Den är tillägnad Aruna, solgudens körsven.[12]

Bevarandeförsök  En inskription från 1903 om täckningen av templet med sand.

1803 gjordes förfrågningar för konserveringar av East India Marine Board, men endast bortforslande av stenar från platsen förbjöds av generalguvernören. Då inget gjordes, kollapsade delar av huvudtornet 1848.[webb 4]

Dåvarande rajan av Khurda tog bort några stenar och skulpturer för att använda i ett tempel han byggde i Puri. Några portgångar och skulpturer förstördes i processen.[13] 1838, efter Rajans plundring, efterfrågade Asiatiska sällskapet i Bengalen en konservering, men frågan avslogs och endast förebyggande av mänskligt orsakad förstörelse garanterades.[webb 4] Rajan förbjöds ta ytterligare stenar.

1859 föreslog Asiatic Society of Bengal att man skulle flytta en arkitrav med avbildning av navagraha till Indian Museum i Calcutta. Första försöket 1867 kom ej att genomföras då de ekonomiska medlen inte räckte till.[webb 4]

1894 flyttades tretton skulpturer till Indian Museum.[webb 4]

1903, då större utgrävningar gjordes i närheten, beordrade Bengalens dåvarande viceguvernör, J. A. Baurdilon, att besegla templet och lät fylla platsen med sand för att förhindra Jagamohana från att kollapsa.[webb 3][14]

1906 planterades casuarina- och punnangträd mot havet som buffert mot platsen för att skydda den mot sandbärande vindar.[webb 4]

1909 upptäcktes Mayadevitemplet i samband med att man flyttade bort sand och spillror.[webb 4]

Templet fick världsarvsstatus 1984.[webb 5]

Panoramavy över soltemplet 
Panoramavy över soltemplet
^ Linda Kay Davidson; David Martin Gitlitz (1 januari 2002). Pilgrimage: From the Ganges to Graceland : an Encyclopedia. ABC-CLIO. sid. 318. ISBN 978-1-57607-004-8. http://books.google.com/books?id=YVYkrNhPMQkC&pg=PA318  ^ John M. Rosenfield (1 januari 1967). The Dynastic Arts of the Kushans. [Mit Faks.]. University of California Press. sid. 195. GGKEY:0379L32LPNJ. http://books.google.com/books?id=udnBkQhzHH4C&pg=PA195  ^ N. K. Singh (2009). Coronation Of Shiva: Rediscovering Masrur Temple. Har-Anand Publications Pvt. Limited. sid. 18p. ISBN 978-81-241-1478-0. http://books.google.com/books?id=pR5p2ZLQU8AC&pg=PT18  ^ K.S. Krishna Rao (2008). Global Encyclopaedia of the Brahmana Ethnography. Global Vision Publishing House. sid. 452. ISBN 978-81-8220-208-5. http://books.google.com/books?id=M5EWgRdnLxAC&pg=PA452  ^ Sir Alexander Cunningham (1871). The Ancient Geography of India: I. The Buddhist Period, Including the Campaigns of Alexander, and the Travels of Hwen-Thsang. Trübner & Company. sid. 233. http://books.google.com/books?id=yH9Xef_vm1EC&pg=PA233  ^ Helaine Selin (16 april 2008). Encyclopaedia of the History of Science, Technology, and Medicine in Non-Western Cultures. Springer. sid. 1731-. ISBN 978-1-4020-4559-2. http://books.google.com/books?id=kt9DIY1g9HYC&pg=PA1731  ^ David H. Kelley; Eugene F. Milone (16 februari 2011). Exploring Ancient Skies: A Survey of Ancient and Cultural Astronomy. Springer. sid. 285. ISBN 978-1-4419-7624-6. http://books.google.com/books?id=ILBuYcGASxcC&pg=PA285  ^ Pranab Chandra Roy Choudhury (1994). Best Loved Folk Tales Of India. Sterling Publishers Pvt. Ltd. sid. 197. ISBN 978-81-207-1660-5. http://books.google.com/books?id=eoTiOp3pkk4C&pg=PA197  ^ [a b] Dr. Benudhar Patra (April 2006). ”Antiquity of Arkakshetra Konark”. Orissa Review (Government of Odisha). Arkiverad från originalet den mars 4, 2016. https://web.archive.org/web/20160304031536/http://www.orissa.gov.in/e-magazine/Orissareview/April2006/engpdf/Antiquity_of_Arkakshetra%20konark.pdf. Läst 27 juli 2013.  ^ L.S.S. O'malley (1 januari 2007). Bengal District Gazetteer : Puri. Concept Publishing Company. sid. 47. ISBN 978-81-7268-138-8. http://books.google.com/books?id=pwD0-YV2LCYC&pg=PA47  ^ Annals and Antiquities of the Temple of Jagannātha. Sarup & Sons. sid. 19. ISBN 978-81-7625-747-3. http://books.google.com/books?id=WKUkLzqNv64C&pg=PA19  ^ [a b] Prajna Paramita Behera (June 2004). ”The Pillars of Homage toLord Jagannatha”. Orissa Review (Government of Odisha). Arkiverad från originalet den februari 22, 2014. https://web.archive.org/web/20140222061656/http://orissa.gov.in/e-magazine/Orissareview/jun2004/englishpdf/pillar.pdf. Läst 1 augusti 2013.  ^ N. S. Ramaswami (1 december 1971). Indian Monuments. Abhinav Publications. sid. 166. ISBN 978-0-89684-091-1. http://books.google.com/books?id=TAZc4KLSYjIC&pg=PA166  ^ Sandeep Mishra (10 juli 2010). ”The Sun Temple of Orissa”. The Times of India. Arkiverad från originalet den 30 december 2011. https://web.archive.org/web/20111230171439/http://articles.timesofindia.indiatimes.com/2010-07-10/india/28275249_1_sand-sun-temple-konark. Läst 27 juli 2013. 


Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "webb", men ingen motsvarande <references group="webb"/>-tagg hittades

Photographies by:
http://en.wikipedia.org/wiki/User_talk:Vinayreddym - Public domain
Subhrajyoti07 - CC BY-SA 4.0
Statistics: Position
260
Statistics: Rank
266772

Lägg till ny kommentar

Den här frågan testar om du är en mänsklig besökare och förhindrar automatiska spaminsändningar.

Säkerhet
837429516Click/tap this sequence: 3471

Google street view

Where can you sleep near Soltemplet i Konarak ?

Booking.com
487.408 visits in total, 9.187 Points of interest, 404 Mål, 34 visits today.