Phong Nha-Ke Bang är en nationalpark och ett världsarvsområde i Vietnam som ligger i de centrala delarna av provinsen Quang Binh, på gränsen mellan distrikten Bo Trach och Minh Hóa, 50 kilometer norr om staden Dong Hoi och 450 kilometer söder om landets huvudstad Hanoi.

Phong Nha-Ke Bang nationalpark består idag av ett 857,54 km² stort kärnområde, samt en buffertzon på ytterligare 1 954 km². Området där parken ligger är en del av ett av de största sammanhängande karstområdena i världen, med ursprung från Paleozoikum och totalt innehåller parken 300 grottor med en sammanlagd längd av omkring 70 kilometer. Av dessa har endast cirka 20 kilometer blivit granskade av brittiska och vietnamesiska forskare. I området finns också många underjordiska floder och parken har även en stor biologisk mångfald. Det första skyddet av området utlystes år 1986, då den vietnamesiska regeringen avsatte en yta på 50 km² som naturreservat. Detta utökades år 1991 till att omfatta 411,32 km². År 2001 ombildades naturreservatet till en nationalpark och på Unescos världsarvslista blev området uppsatt år 2003.

Området har ett tropiskt klimat, med en medeltemperatur över året på mellan 23 och 25 grader. De varmaste månaderna är juni till augusti, då medeltemperaturen är omkring 28 grader. Lägst är medeltemperaturen under december till februari, omkring 18 grader. Mest regn faller det mellan juli och december, men området har över 160 regndagar per år och ingen månad är helt utan regn.

I april 2009 utforskade en grupp brittiska grottforskare grottan Son Dong i Phong Nha-Ke Bang nationalpark, och denna är nu istället för Deer Cave i Gunung Mulu nationalpark i Malaysia den största kända grottan i världen. Ett flertal mindre grottor och grottpassager upptäcktes också och den sammanlagda längden på grottsystemet i Phong Nha-Ke Bang nationalpark uppskattas nu till 126 kilometer.