Badami-grotttemplen är ett komplex av hinduiska och jainska grotttempel som ligger i Badami, en stad i Bagalkot-distriktet i norra delen av Karnataka, Indien. Grottorna är viktiga exempel på indisk stenhuggen arkitektur, särskilt Badami Chalukya-arkitektur, och de tidigaste är från 600-talet. Badami är ett modernt namn och var tidigare känt som Vataapinagara, huvudstaden i den tidiga Chalukya-dynastin, som styrde stora delar av Karnataka från 600- till 800-talet. Badami ligger på västra stranden av en konstgjord sjö omgiven av en jordmur med stentrappor; den är omgiven i norr och söder av fort byggda i senare tider. Dessa grottor upptäcktes av Stella Kramrisch 1924.

Grotttemplen i Badami representerar några av de tidigaste kända exemplen på hinduiska tempel i Deccan-regionen. De tillsammans med templen i Aihole förvandlade Mallaprabha River Valley till en vagga av tempelarkitektur som påverkade komponenterna i senare hinduiska tempel på andra håll i Indien.

Grottorna 1 till 4 är i branten av kullen i mjuk Badami-sandstensformation, sydöst om staden. I grotta 1, bland olika skulpturer av hinduiska gudomligheter och teman, är en framträdande snidning av den Tandava-dansande Shiva som Nataraja. Cave 2 liknar mestadels Cave 1 när det gäller dess layout och dimensioner, med hinduiska ämnen där reliefen av Vishnu som Trivikrama är den största. Den största grottan är Cave 3, med Vishnu-relaterad, och det är också den mest intrikat snidade grottan i komplexet. Cave 4 är tillägnad vördade figurer inom jainismen. Runt sjön har Badami ytterligare grottor varav en kan vara en buddhistisk grotta. En annan grotta upptäcktes 2015, cirka 500 meter från de fyra huvudgrottorna, med 27 hinduiska sniderier.