1433, grundade kung Min Saw Mon Mrauk U som huvudstad i det sista enade Arakanesiska kungariket. Staden nådde så småningom en befolkning på 160 000 invånare i början av 1600-talet.[1] Mrauk U fungerade som huvudstad i kungariket Mrauk U och dess 49 kungar till den Burmesiska Kongbaungdynastin erövrade landet 1784.

Genom sin närhet till Bengaliska viken, utvecklades Mrauk U till ett viktigt regionalt handelscenter och fungerade både som en bakdörr till Burmas inland och en viktig hamn på Bengaliska vikens östra kust. Den blev en transiteringspunkt för gods såsom ris, elfenben, elefanter, träsav och rådjursgömmor från Ava i Burma samt bomull, slavar, hästar, kaurisnäckor, kryddor och textilier från Bengalen, Indien, Persien och Arabien. Vid sidan om Pegu och senare Syriam, var staden en av de viktigaste hamnarna i Burma fram till 1700-talet.

Staden handlade även med icke-asiatiska krafter såsom Portugal och Holländska Ostindiska Kompaniet. Holländska Ostindiska Kompaniet grundade handlingsförhållanden med arakaneserna 1608 efter att portugiserna föll i onåd på grund av de portugisiska legosoldaternas bristande lojalitet, såsom Filipe de Brito e Nicote i tjänst hos arakanesiska kungen. Kompaniet startade en permanent fabrik i Mrauk U 1635 och verkade i Arakan till 1665.[2]

Vid sin höjdpunkt, var Mrauk U centrum i ett kungarike som sträckte sig från floden Ganges till västra delarna av floden Ayeyarwaddy. Enligt en arakanesisk folklegend fanns 12 städer längs Ganges som omfattade ungefär halva dagens Bangladesh och styrdes från Mrauk U, däribland Dhaka och Chittagong. Under denna period, lät kungarna prägla mynt med text på arakanesiska, kufisk skrift och bengali.

Mycket av Mrauk Us historiska beskrivning är från munken Sebastian Manrique skrifter, en portugisisk augistinsk munk som bodde i Mrauk U från 1630 till 1635.