Innan Kiruna kyrkas färdigställande hade det tidigare i Kiruna tätort endast funnits provisoriska kyrkobyggnader. Den traditionella församlingskyrkan låg i Jukkasjärvi, 19 km bort. Den första kyrkan i Kiruna samhälle, vanha kirkko[källa behövs] – den gamla kyrkan, var en enkel träbarack som Statens Järnvägar hade byggt 1899. Den nyttjades från år 1900 såsom skolbyggnad under vardagarna och gudstjänstlokal om söndagarna av Svenska kyrkan och andra samfund. Därutöver fick den fungera som matsal. Sedan 1902 användes en lokal i den nybyggda Bolagsskolan efter att en kyrkoherde gjort en förfrågan till gruvbolaget LKAB att lösa bristen på gudstjänstlokaler. Pastor Andreas Juliebö klagade dock över att lokalen var så dåligt placerad i stadsplanen, vilket gjorde att folk inte orkade ta sig till kyrkan. Från och med 1906 fram till Kiruna kyrkas invigning användes istället metodistkyrkans lokaler.

År 1901 hade Hjalmar Lundbohm, LKAB:s disponent, börjat planera byggandet av en ordentlig kyrkobyggnad i Kiruna. Arkitekten Gustaf Wickman, som kommit till Kiruna 1899, fick uppdraget att rita kyrkan. Förutom själva kyrkan gjorde Wickman även ritningar till klockstapeln, gravkapellet och en kyrkoherdebostad. De äldsta ritningarna är från 1903 och redan då hade kyrkan i stort den utformning som den slutligen fick.

Till en början planerades det att kyrkan och klockstapeln skulle byggas i en park ovanför järnvägsstationen, i den nuvarande Järnvägsparken, men allt eftersom åren gick blev planen allt mer inaktuell. Istället placerades kyrkan på Bolagsområdet, ungefär 400 meter sydost om den första platsen. Orsakerna till denna ändring var bland annat att staden inte utvecklades kring järnvägsstationen utan förlades mot söder och öster. Dessutom styrdes inte Bolagsområdet av några officiella stadgar och förordningar om utformning av byggnader. Bara kyrkans spåntak skulle ha stridit mot paragraf 15 i den lokala byggnadsstadgan. Utöver detta kunde man från kyrkans högt belägna plats se ut över samhället och fjällvärlden runtomkring.

Uppförandet av Kiruna kyrka drog ut på tiden och tog sammanlagt tre år; byggmästare var Edfastsson Nygren. Klockstapeln hade färdigställts redan 1907. Byggandet av kyrkan började 1909, avstannade samma år på grund av storstrejk inom byggföretaget. Först i april 1910 fortsatte byggandet. Virket till kyrkan fraktades till Kiruna från bland annat Ryssland.

Det blev problem med färgsättningen av kyrkan. Klockstapeln hade redan några år tidigare målats röd i väntan på det slutliga beslutet. Hjalmar Lundbohm hade tillsammans med skulptören Christian Eriksson testat vitt och olika kulörer mellan gult och rött på kyrkans bottenpartier men ingen färg verkade passa. Orangetonerna ansåg Hjalmar Lundbohm ge intryck av vanligt, gulbrunt fernissat trävirke som användes av fattiga och av frikyrkorna i stan – Kiruna kyrka skulle ha en mer förnäm färg. Bestämmandet uppsköts flera gånger; Gustaf Wickman ville bestämt rödmåla kyrkan i samma färg som klockstapeln medan Christian Eriksson hellre såg att den tjärades. Hjalmar Lundbohm stod neutralt i frågan. Till slut beslutades dock att kyrkan skulle målas faluröd, en färg som vid 1900-talets början ansågs bära på det svenska traditionsarvet.

Kyrkan invigdes den 8 december 1912 av biskop Olof Bergqvist.[1]

I januari 1913 överlämnades kyrkan och klockstapeln till församlingen i detta nybyggarsamhälle, som sedermera fått stadsprivilegier (1948).

Kiruna kyrka utsågs av under Arkitekturåret 2001 till ”Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950” i Sverige. Den röstades fram av svenska folket som Sveriges mest omtyckta byggnad. Till motiveringarna hörde att den ansågs vara så vacker.

Kiruna kyrka måste flyttas då gruvsprickorna från malmbrytningen i Kiirunavaara kommer allt närmare kyrkan. Under perioden 2017-2029 pågår ett projekt för att fysiskt flytta kyrkan omkring åren 2025–2026[2].