Översiktskarta och tidsaxel över de olika sektionerna av den kinesiska muren som uppförts genom historien.

Kinesiska murens historia täcker ett tidsspann på ungefär 2 000 år från slutet av 300-talet f.Kr. då feodalstaterna Qin, Yan och Zhao under Zhoudynastin började bygga nordliga försvarsmurar fram till 1600-talet då Mingdynastin uppförde de nyaste delarna av kinesiska muren. Däremellan byggdes och renoverades murar även av Qindynastin, Handynastin, Norra Weidynastin, Norra Qidynastin, Suidynastin och Jindynastin.

Ofta tillskrivs Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi som skapare av den kinesiska muren efter att han under Qindynastin (221–206 f.Kr.) lät general Meng Tian utöka och sammankoppla tidigare existerande murar. Det byggdes även murar under Vår- och höstperioden (770–481 f.Kr.), men dessa murar kopplades aldrig samman till det som senare skulle kallas "Kinesiska muren". Den del av kinesiska muren som den största delen av alla turister besöker utanför Peking byggdes i slutet av 1560-talet under tiden för Mingdynastins kejsar Longqing under ledning av general Qi Jiguang.

Kinesiska murens syfte var huvudsakligen att skydda Kina från nordliga nomadstammar som Xiongnu, Rong, hunner, mongoler och manchuer och muren var därför vanligen placerad i gränsområdena mellan Kinas bördiga jord och det nordliga stäpplandskapet. Dock finns det även en del som tyder på att muren på vissa ställen även är byggd för att säkra ockuperat land mer än att bara försvara mot nomader. Muren kan också ha haft som delsyfte att hindra de egna invånarna från att fly från skatter och militära plikter.[1]

Murar före Qindynastin  Sektioner av den kinesiska muren byggda före Qindynastin tom 221 f.Kr.

Under Östra Zhoudynastin (770–256 f.Kr.) och framförallt under dess senare del under tiden för De stridande staterna (403–221 f.Kr.) var Kina uppdelat i ett flertal mindre feodalstater som ofta låg i krig med varandra. Under denna period byggde flera av rikena längre och kortare murar. Vissa murar byggdes som försvarsmurar mellan de stridande rikena och andra byggdes som skydd mot nomader. Rikena Qin, Yan och Zhao byggde alla i slutet av 300-talet f.Kr. murar längs dess nordliga gränser som senare under Qindynastin utgjorde grunden för kinesiska muren. Även staterna Chu, Qi och Wei (och även Qin) byggde försvarsmurar tidigare under Östra Zhoudynastin som ibland tillskrivs som de äldsta delarna av kinesiska muren, men dessa murars sträckning låg innanför det territorium som 221 f.Kr. blev Qindynastin, vilket gjorde att de aldrig blev en del av det som normalt räknas som "kinesiska muren".[2]

 Försvarsmur byggd av riket Qi i Shandong.

Under tiden för kung Zhaoxiang (r. 306–251 f.Kr.) erövrade Qin år 272 f.Kr. det närliggande Rong-riket Yiqu (义渠) i nordväst, och Qin-rikets nya gräns var nu i direktkontakt med hunnernas territorium.[3] För att säkra det erövrade territoriet byggde riket Qin den slingrande Yulinmuren från södra Gansu i nordostlig riktning upp till norra Shaanxi. Muren började i Jingning[4] eller möjligen längre söder ut[5][6] och fortsatte sedan upp mot Ordosplatåns östra sida till Yulin och kanske ännu längre norrut.[5][6] Lämningarna efter denna mur är fragmentariska, vilket kan bero på att den möjligen aldrig var en kontinuerlig mur utan uppdelad i strategiska sektioner. Qinmurens krokiga sträckning följer terrängformationer såsom sluttningar eller bergskanter. Det har även hittats regelbundna jordhögar i anslutning till muren, tre eller fyra per kilometer från den, som sannolikt var utsiktsposter.[7]

Riket Zhao expanderade sitt territorium under slutet 300-talet f.Kr. under styret av kung Wuling (r. 325–299 f.Kr.) till att också innefatta området norr om Gula flodens norra krök. För att befästa detta territorium byggdes år 300 f.Kr.[8] en mur från Zhangbei i Hebei och väster ut in Inre Mongoliet norr om Ordosplatån längs Yin Shan norr om Gula floden.[7] Muren passerar dagens Hohhot[5][6] och sedan vidare förbi Baotou.[9] Kung Wulings företrädare och far Markis Su byggde även år 333 f.Kr. ca 100 km försvarsmur i anslutning till Taihangbergen i södra delen av Hebei som skydd mot Qi och Qin. Inga arkeologiska spår har hittats från denna mur, och den blev aldrig del i den senare kinesiska muren.[9]

Runt år 300 f.Kr.[10] eller så sent som 290 f.Kr.[8][11], under tiden för kung Zhao (r. 311–279 f.Kr.)[7], byggde staten Yan en öst-västlig mur längs bergskedjan Yan för att hålla tillbaka nomaderna. Muren börjar i västra Hebeiprovinsen kring Zhangjiakou eller Huailai[10] och passerar ca 150 km nordväst om Peking och fortsätter upp en bit i Inre Mongoliet förbi Chifeng fortsatt in i Liaoningprovinsen förbi Liaodong för att avsluta mot dagens Nordkorea.[5][6] Muren består delvis av parallella murar med ca 50 km mellanrum.[10] Även Yan byggde en södra mur vid Taihangbergen som skydd mot Qin,[10] men likt Zhaos södra mur blev inte heller denna en del av kinesiska muren.

Qindynastins mur  Qindynastins mur som byggdes 215 till 206 f.Kr. som brukar anses vara grunden till den kinesiska muren.[12][6]

Under Qindynastin (221–206 f.Kr.) skapades den mur som i populärhistoria tillskrivs ursprunget till den kinesiska muren. Det är också Qindynastins mur som beskrivs i kinesiska murens alternativa namn: "Den 10 000 li långa muren" (万里长城).[13][11]

221 f.Kr.[14] hade staten Qin vunnit det inbördeskrig som varat i ett kvarts millennium under tiden för De stridande staterna och enat Kina till ett rike. Qinrikets kung Ying Zheng, utropade sig till kejsare över Qindynastin och tog sig namnet Qin Shi Huangdi.[14] Kejsaren startade flera stora byggnadsprojekt varar uppförandet av kinesiska muren var ett.

General Meng Tian beordrades 215 f.Kr.[15] att driva bort Hunnerna från landet söder om Gula floden (Ordos) vilka var ett ständigt återkommande problem för Qindynastin. Under detta fälttåg som pågick till 209 f.Kr.[16] ledde även Meng Tian uppförandet av Qindynastins nya mur. Försvarsmurarna mellan de tidigare stridande staterna monterades även till stor del ner.[17][11] Den nya muren sträckte sig enligt historikern Sima Qian från Lintao (i södra Gansuprovinsen) till Liaodong (området kring halvön i Liaoningprovinsen).[14]

Basen för Qindynastins mur var de existerande murarna från Qin, Zhao och Yan som renoverades, förlängdes och kopplades samman. Muren bestod huvudsakligen av tre delar; Den första delen som byggdes helt ny gick förmodligen utmed västra delen av Gula floden upp mot dess nordvästra krök i Inre Mongoliet, och sedan följde insidan av Gula floden öster ut.[18][6] Sima Qian berättar i sina texter att "44 län sattes upp längs floden för att floden skulle användas som försvar". I Inre Mongoliet vid Gula flodens östra strand nära Wuhai och vid flodens södra strand vid Dalad har två vardera 30 km långa mursektioner hittats som är daterade till Qindynastin. Vid Wuhan har även lämningar efter signaltorn och befästningar funnits. Även söder om Zhongwei i Ningxia och söder ut mot Jingyuan in i Gansu har 10 km mur från Qindynastin hittats. Detta är sannolikt de försvarsmurar som beskrivs i Sima Qians text som förmodas ha följt Gula flodens insida.[19][20]

Den andra sektionen byggdes i öst-västlig riktning i Inre Mongoliet i området norr om Gula floden i Mellersta Urat och öster ut förbi norr om Hohhot för att sedan ansluta mot den befintliga norra muren från riket Zhao.[19] Den tredje och östliga delen följde den tidigare Yan-muren eventuellt in i dagens Nordkorea.[15][17][12] Den tidigare muren som Qin-riket byggde förstärktes och förlängdes norrut upp mot Gula flodens nordöstra krök och söder ut förbi Lanzhou och vidare till Lintao.[19]

Handynastins mur  Ungefärlig dragning av Handynastins mur som byggdes ca 206 f.Kr. till 39 e.Kr.Handynastins mur utanför Dunhuang i Gansu 2014.

Handynastins mur, även kallad QinHanmuren, är en förlängning och renovering av den tidigare Qindynastins mur och var över 8 000 km[21] lång och kanske upp till 10 000 km,[22][23] vilket gör Handynastins mur till den längsta av Kinas alla murar genom historien.

Under inbördeskriget efter Qindynastins fall 206 f.Kr. påbörjade Liu Bang renoveringen av den tidigare Qinmuren kring Gula floden för att skydda Kina mot de nu enade och starka nomaderna Xiongnu.[23] Detta var innan Liu Bang år 202 f.Kr.[24] skapat Handynastin (206 f.Kr.–220) och utropat sig som kejsar Gaozu. Efter ett tungt militärt nederlag mot Xiongnu år 200 f.Kr. tvingades Handynastin gå med på en för Handynastin förnedrande diplomatisk lösning om fred och handel med Xiongnu och murbyggnationen stannade upp.

141 f.Kr. tog kejsar Wudi ("krigskejsaren") makten i Kina som nu var starkt efter 60 år utan större stridigheter[23] och kejsar Wudi startade krig med Xiongnu. 127 f.Kr.[23] var området söder om Gula floden återerövrat och en storskalig återställning av den tidigare muren gjordes. Sannolikt var det mer än bara en stor renovering, utan det byggdes även nya murar som ersatte den tidigare. Längs med nordgränsen i Hebei och Inre Mongoliet har det hittats murar från kejsar Wudis tid som sannolikt i alla fall delvis ersatte den tidigare Qindynastins mur.[23] Längs den nordliga muren norr om Gula floden byggdes torn och även städer som var högkvarter för försvarsgarnisonerna. Norr om tidigare Qindynastins norra mur byggdes 102 f.Kr. två parallella murar i Inre Mongoliet som löper från området norr om Hohhot väster ut in i dagens Mongoliet.[25]

 Kinesiska muren från Handynastin i Gansu som är byggd av packad jord armerad med vass.

Kejsar Wudi hade farhågor att Xiongnu skulle alliera sig med Qiangstammarna som levde i dagens Tibet, och expanderade därför muren väster ut.[23] En annan anledning till murens expansion västerut var att skydda den nya handelsvägen som senare skulle bli känd under namnet Sidenvägen. Efter slaget om Hexikorridoren år 121 f.Kr. var Hexikorridoren i Gansuprovinsen säkrad och en period av 20 år murbyggnations startade. Först byggdes en mur i Gansu från Yongdeng till Jiuquan.[26] Tio år senare förlängdes muren längs Shulefloden upp till Yumenguan och Yangguan utanför Dunhuang som var den kinesiska civilisationens sista utpost mot väster.[23] År 104 till 101 f.Kr.[27] förlängdes muren ytterligare till Lop Nor (罗布泊)[26] vilket normalt räknats som den västligaste punkt den kinesiska muren nått. 102 f.Kr. byggdes med start nordost om Jiuquan i Gansu och vidare längs floden Ruo Shui upp i Inre Mongoliet mot Mongoliet en lång serie med militära strukturer som torn, vårdkasetorn befästningar och murar. Dock tveksamt om dessa murar är att räkna som en del av kinesiska muren.[25][12] Totalt förlängde kejsar Wudi muren 1 000 km västerut under dessa 20 år.[26]

Efter Wang Mangs interregnum flyttade Handynastin sin huvudstad till Luoyang. För att stärka försvaret av den nya huvudstaden lät kejsar Guangwudi general Ma Cheng år 38 e.Kr. bygga och förstärka försvarsmurar längs Taihangbergen. Det finns inte säkra uppgifter om dessa murars exakta dragning.[28][26]

Murar byggda under Norra Wei, Norra Qi, Sui och Jin Norra Weidynastins mur

Norra Weidynastins (386–534) mur byggdes ironiskt nog av ett nordligt nomadfolk, för att skydda sig mot ett annat nomadfolk. Efter att den långa Handynastin föll var det många mindre riken och dynastier som kom och gick, och en av de mer stabila var Norra Weidynastin som skapades i norra Kina av nomadfolket Xianbei.

Med start år 423[29][30] byggdes en ca 1 000 km lång mur från området norr om Gula flodens norra krök i Inre Mongoliet och öster ut som skydd mor eurasiska nomader och khitaner från norr. Denna murs sträckning följde ungefär den ursprungliga Zhaomuren.[30] Muren började i Baotou[29] eller så långt väster ut som Wuyuan[30]. I öster gick den mot Xinghe och fortsatte eventuellt vidare till Chicheng i Hebei.[30][26] Mellan år 446 till 448 byggdes den inre muren söder om Norra Weis huvudstad Pingcheng (dagens Datong) från Gula flodens östra strand vid Baode, söder om Pingcheng, och sedan nordost mot Badaling nordväst om Peking för att ringa in och skydda huvudstaden.[30][29] Den inre muren var byggd av packad jord och var lägre och tunnare än den norra yttre muren.

 Ungefärlig dragning av kinesiska muren byggd under Norra Wei, Norra Qi, Sui och Jindynastin år 423 till 1201Norra Qidynastins mur

Efter att Norra Weidynastin fallit hade Norra Qidynastin (550–577) tagit makten över de östra regionerna av Norra Weidynastins tidigare territorium.

Norra Qidynastins murbyggande började år 552[26] med att bygga en försvarsmur längs nordvästra gränsen i Shanxiprovinsen som ett skydd mot Västra Weidynastin, och senare även som skydd mot Norra Zhoudynastin. För att även skydda sig mot nordliga nomader som vid den här tiden var turkar byggdes en mur längs nordgränsen. År 555 var 1 800 000 personer aktiva i murbygget,[26] och 450 km mur byggdes från Juyongpasset norr om Peking västerut förbi Datong och nådde 556 Gula flodens östra strand.[31] Denna mur var en mix av byggnadstekniker. Ibland jord eller sten från platsen eller uthuggningar i bergen och ibland försvarstorn och posteringar kombinerade med naturliga barriärer[31]. Året efter förlängdes muren till Shanhaiguan vid Bohaibukten[31] och en inre mur byggdes i Shanxi från Pianguan och förbi Yanmenguan[26] I ytterligare 5 år fortsatte dynastin att expandera muren och avslutade år 563/564 med att bygga en mur längs Taihangberget mellan Shanxi och Hebei.[31]. De följande året reparerades och lappades de befintliga murarna och totalt färdigställdes 1 500 km mur under Norra Qidynastin.[26] Stor del av ruinerna av Norra Qidynastins murar användes ungefär 1 000 år senare som grund till Mingdynastins mur.

Suidynastins mur

Direkt när kejsar Wen år 581 enade Kina och skapade Suidynastin (581–618) började byggnationen av försvarsmurar. Till skydd mot turkarna byggdes på bara 20 dagar en mur i nordvästra Shanxiprovinsen[31]. Dock bröt turkarna snabbt genom denna gräns och Suidynastin satte igång att bygga långa murar och stationera tiotusentals soldater vid gränsen. Man renoverade även samma år de östra delarna av murarna som byggdes av Norra Qi och Norra Wei från Xing i Shanxi hela vägen förbi Peking.[31][32]

Vid tre olika tillfällen byggdes senare murar i Ordosregionen. (Ningxia, Shaanxi och Inre Mongoliet). År 585 byggdes 350 km mur av 30 000 man mellan Lingwu till Suide ganska nära där den senare Mingmuren skulle passera. Under år 586 och 587 gjordes ytterligare renovering och utbyggnad av muren och ett flertal fort byggdes längs muren i Shaanxi.[31]

År 607 sände efterföljande kejsar Yang 1 000 000 man[33] att bygga en mur med start från Gula flodens nordöstra krök i Shaanxi och fortsatte öster ut till Youyu.[31][32] Året efter sändes ytterligare 200 000 man[33] för att fortsätta att bygga murar i samma område. Denna mur löpte ungefär parallellt med den nuvarande gränsen mellan Shanxi och Inre Mongoliet och skyddade landet norr om den nya huvudstaden Luoyang.[31] Kejsar Yang gjorde även samma år murbyggnationer i Qinghaiprovinsen och bortom de norra gränserna.[34]

Jindynastins mur

Jindynastin (1115–1234) byggde "murar", men framförallt diken/vallgravar och vallar, som skydd mot mongolerna. Dessa försvarslinjer, som ibland missvisande benämnas murar,[35] brukade kallas "gränsdiken".[36][37] Till stor del byggdes dessa gränsdiken i Inre Mongoliet,[38] vilket var mycket längre norrut jämfört med andra generationer av kinesiska muren. Försvarslinjerna gick i flera parallella barriärer och började i nordöst från berget Stora Hinggan och löpte mot sydväst genom Gobiöknen mot Gula flodens norra krök. De sydligaste barriärerna passerade ca 250 km norr om Peking.[39][37]

Normalt var dikena ca 6–8 m breda, men kunde även vara upp till 20 m breda för att hindra ryttare och fotfolk att passera.[37] Schaktmassorna från dikena användes för att bygga anslutande vallar.[36] På vissa ställen längs försvarslinjerna byggdes vårdkasetorn och skytteplattformar.[37][35][38] Försvarslinjerna började uppföras under kejsar Xizong (r. 1135–1148)[36] och utbyggnader och förstärkningar pågick under resten av 1100-talet.[35] 1198[36] var så mycket som 750 000 man[35] aktiva i arbetet. Totalt grävdes mer än 3 300 km gränsdiken.[37]

Det var Jindynastins gränsdiken som Djingis Khan rundade och forcerade på sin väg mot Peking inför slaget om Zhongdu 1215.[35] Det var också kvarlevorna efter dessa försvarslinjer som existerade när Marco Polo anlände till Kina 1275.[40]

Jindynastin uppförde utöver de långa gränsdikena även två murar i östra Manchuriet; En relativt kortare mur (ca 100 km[21]) byggdes i Yanbian i Jilin nära gränsen mellan Kina, Nordkorea och Ryssland, och en annan mur, också ca 100 km[21] lång, uppfördes vid Mudanfloden i Heilongjiang.[37]

Mingdynastins mur  Karta över den kinesiska muren från Mingdynastin. De gråa punkterna markerar högkvarteren för försvarsgarnisonerna.

Direkt efter att mongolerna var utkörda från Kina 1368 och Mingdynastin (1368–1644) var etablerad påbörjades renovering av en del av de tidigare dynastiernas murar. Nio garnisoner skapades för att försvara hela den norra gränsen, och befästningar byggdes såsom Jiayupasset i Gansu och Juyongpasset precis norr om Peking. Inledningsvis renoverades de befintliga murarna från Norra Qi och Norra Wei och kompletterades med portar och vårdkasetorn. Segment av murar började byggas för att koppla ihop de olika befästningarna.[41]

Under tiden för kejsar Yongle (r. 1402–1424) påbörjades uppförandet av en mur längst öster ut i dynastins territorium vid Liaodong för att skydda området öster om i Liaofloden. Muren byggdes i flera steg och färdigställdes 1479.[42]

Muren i området nordväst om Peking mellan Xuanhua och den viktiga militärstaden Datong började byggas 1399 och förstärktes sedan 1413 och även 1484. Då inte minst på grund av de kinesiska förlusterna vid Tumukrisen 1449. Även parallella murar byggdes. Murarna i dessa områden var till stor del av packad jord kompletterad med diken. På grund av det stigande hotet från den mongoliska ledaren Altan Khan, som skapat ett högkvarter i Hohhot strax norr om Gula flodens norra krök, fortsatte Mingdynastin att bygga murar på 1540-talet norr om Datong och Xuanhua.[43] Denna mur var i dubbel barriär och sträckte sig från Gula flodens nordöstra krök i en båge över Datong för att sedan mötas nära Juyongpasset norr om Peking. Även dessa murar var vid denna tid huvudsakligen jordfästningar.[44]

År 1550 lyckades Altan Khan rida runt murens östra ändpunkt och plundrade och brände Pekings förstäder. För att täppa till denna lucka i huvudstadens försvar byggdes med start 1551[43] en kontinuerlig mur från Juyongpasset till Shanhaipasset. Sträckningen kring Peking byggdes delvis på basen av tidigare muren från Norra Qi. Denna mur renoverades, expanderades och kompletterades med många vakttorn 1567–1572[43] under ledning av general Qi Jiguang. Det var under denna tid som muren i Pekings närhet fick det karakteristiska teglade utseendet med torn och skottgluggar som den kinesiska muren är känd för.[45][46]

Efter att Mingdynastins armé i början på 1470-talet lyckats driva bort mongolerna från Ordosplatån byggdes Yulinmuren som sträckte sig över 900 km tvärs över det landområde som omsluts av Gula floden söder om Ordos. Denna mur som började vid Shenmu i Shaanxi och passerade Yanchi i Ningxia och färdigställdes 1474[47][48] var i form av en barriär av jord som längs vissa sträckor kombinerades med djupa diken.[44]

Den allra västligaste del av Mingdynastins mur i Gansu slutar 8 norr om Jiayupasset. Den västligaste delen färdigställdes på 1530-talet.[49] Muren i Gansu förlängdes 1573 mot sydost och kopplades ihop med muren i Ningxia.[48]

Mingdynastin fortsatte hela tiden fram till dynastins fall 1644 att bygga ut muren kontinuerligt genom att fortsätta täppa till luckor, bygga extra vakttorn, bygga portar, befästningar, komplettera jordmurar med tegel och även bygga fler sekundära parallella murar. De västra delarna av muren i Gansu byggdes oftast först av packad jord som ibland senare kläddes med tegel eller sten. Muren väster om Peking kring Datong förstärktes på 1570-talet med tegel och sten.[44][41][45]

Det var genom Shanhaipasset som Minggeneralen Wu Sangui på våren år 1644 öppnade portarna genom muren och släppte in den manchuriska armén som därefter störtade Mingdynastin i slaget om Shanhaiguan och etablerade Qingdynastin. Mingdynastin blev den sista dynastin som byggde vidare på den kinesiska muren.[45] Även i relativt modern tid har muren spelat en roll i Kinas försvar. 1933 forcerade Japan kinesiska muren vid bland annat Gubeikou och Shanhaipasset under försvaret av kinesiska muren vilket var en del av upptrappningen till Andra kinesisk-japanska kriget.[50]

Mingdynastins nio garnisoner

Försvaret av Mingdynastins mur var uppdelad i 9 olika garnisoner, som senare blev 11:[51]

Liaodonggarnisonen, vars ansvarsområde var den östligaste delen av kinesiska muren från koreanska gränsfloden Yalu till Shanhaipasset. Jizhougarnisonen, vars ansvarsområde var kinesiska muren från Shanhaipasset i öster till Juyongpasset norr om Peking. Changpinggarnisonen som ansvarade för skyddet av huvudstaden och de kejserliga gravarna. Sträckningen var den inre delen muren från Jiankou norr om Peking där muren delar sig och mot sydväst till Zijingguan utanför Yi härad. Zhenbaogarnisonens ansvarsområde var den delen av kinesiska muren som gick söder ut från Zijingguan förbi Daomaguan längs gränsen mellan Hebei och Shanxi förbi Guguan och möjligen så långt söder ut som till Wu'an. Xuanfugarnisonen ansvarade för området från Juyongguan norr om Peking till Huai'an nordost om Datong. Datonggarnisonen, vars ansvarsområde var från Tianzhen nordost om Datong till Qingshuihe vid Gula flodens nordöstra krök. Taiyuangarnisonens ansvar var från Hequ vid Gula floden öster ut förbi Yanmenguan mot Taihangbergen vid gränsen till Hebei till Zhenbao-muren. Yansuigarnisonen ansvarade för området mellan Fugu vid Gula floden och Yanchi i Ningxia nära gränsen mor Shaanxi. Ningxiagarnisonen, vars ansvarsområde var kinesiska murens sträckning från Yanchi till Zhongwei vid Gula floden. Guyuangarnisonen, med ett ansvarsområde från Jingbian till Gaolan i Gansu vid Gula floden. Gansugarnisonen ansvarade för den östligaste delen av gränsen från Lanzhou vid Gula floden väster ut till Jiayupasset.