Grunderna till romarkastellet och kejsarpalatset framför domkyrkanRomartiden

Trakten där nuvarande Frankfurt ligger var från kejsar Vespasianus regering i slutet av första århundradet modern tideräkning till år 260 en del av den administrativa enheten Civitas Taunensium i den romerska provinsen Germania superior. Huvudorten i Civitas Taunensium var Nida och denna låg där Frankfurtstadsdelen Heddernheim ligger idag. Under romartiden fanns ett kastell på platsen väster om dagens domkyrka, som sedan ersattes med en romersk villa. Man har nämligen funnit resterna av ett romerskt bad på platsen. Senast 260 övergavs dock både denna villa och staden Nida då alemannerna tvingade romarna att återigen flytta tillbaka sin gräns till Rhen.

Medeltiden

Området runt det blivande Frankfurt kom under 500-talet under frankernas styre, och de finns också med i namnet Frankfurt som betyder ”Frankernas vadställe”. Namnet ”Frankfurt” nämns dock inte förrän 794 då Karl den store sammankallade ett kyrkomöte här, den så kallade synoden i Frankfurt. Utgrävningar visar att platsen var bebyggd redan under merovingernas tid men Karl den store hade låtit uppföra ett kejsarpalats (Kaiserpfalz) och ett palatskapell på samma plats där det gamla romarkastellet en gång låg.

Vid Frankerrikets uppdelning 843 valde kungen av det Östfrankiska riket, Ludvig den fromme, Frankfurt som sitt huvudsakliga residens, vilket ledde till en utbyggnad av kejsarpalatset. Palatskapellet ersattes också av en större kyrka, Salvatorkirche, vilken invigdes 852.

 Eschenheimer Turm, en del av Frankfurts tredje stadsmur

Frankfurt var även en viktig residensstad för den ottonska kejsarätten och dessa lät under början av 900-talet uppföra Frankfurts första stadsmur. Under 1000-talet förlorade dock den framväxande staden i betydelse då kejsarna valde att styra det tysk-romerska riket från andra städer. Kejsarpalatset övergavs och tilläts förfalla. I mitten av 1100-talet lät dock den staufiske kejsaren Konrad III uppföra borgen Saalhof en bit ifrån det gamla kejsarpalatset. Traditionen att välja den tysk-romerske kungen i Frankfurt började också befästas i mitten av 1100-talet och Stauferkejsarna gynnade staden på olika sätt. Vid denna tid började staden växa utanför sina murar vilket ledde till uppförandet av stadsmuren Staufenmauer runt år 1200. Staden fick bland annat även rättigheten att hålla mässor och att prägla mynt. 1245 blev Frankfurt dessutom omedelbar riksstad, d.v.s. den kom att stå direkt under kejsaren.

Staden fortsatte att gynnas under 1300-talet. I den kejserliga Gyllene bullan från 1356 bestämdes att valet av tysk-romersk kung skulle ske i Frankfurt hädanefter och att Frankfurts borgare skulle skydda valprocessen. Rätten att hålla mässor bekräftades av kejsar Ludvig IV, som dessutom gav staden rätt att utöka sin redan utanför Staufenmauer växande bebyggelse ännu mer och omgärda detta område med en ny mur. Detta ledde till att Frankfurts tredje stadsmur började byggas. Arbetet på denna varade till början av 1500-talet och den inneslöt en tre gånger större yta än Staufenmauer gjorde.

1393 gav den tysk-romerske kungen Wenzel staden även rätt att bygga ett lantvärn (Frankfurter Landwehr) som med buskar, vallgravar och vakttorn vid ingångarna skulle dels skydda dels tydliggöra stadens territorium. Territoriet under denna tid, som i princip inte skulle ändra sig förrän på 1800-talet, bestod av Altstadt (området innanför Staufenmauer), Neustadt (den nuvarande stadsdelen Innenstadt: området mellan Staufenmauer och den tredje stadsmuren), Sachsenhausen på andra sidan Main och dessutom ett antal byar och lant- och skogsområden runt omkring som inte skulle bebyggas förrän på 1800-talet.

Anledningen till bygget av lantvärnet, ett arbete som tog cirka 150 år, var växande konflikter med grannfurstarna, bland annat riddarna av Kronberg och grevarna av Hanau. 1389 hade Frankfurt förlorat stort i slag mot dessa och deras allierade vid Eschborn.

Från reformationen till Wienkongressen  Römer, Frankfurts rådhus sedan 1405 Frankfurt under belägringen 1552

Reformationen genomfördes i Frankfurt 1530 och 1536 gick staden med i det protestantiska Schmalkaldiska förbundet (Schmalkaldischer Bund). Detta ledde till att Frankfurt blev indragen i det Schmalkaldiska kriget mellan förbundet och kejsaren 1546 till 1547. Frankfurt försonades dock med kejsaren och vid återigen uppblossande stridigheter 1552 stod Frankfurt istället på kejsarens sida och staden belägrades av protestantiska trupper, men höll stånd, dock inte tack vare den redan då föråldrade stadsmuren.

Många sammanträden mellan protestantiska furstar ägde rum i Frankfurt under mitten av 1500-talet, bland annat under riksdagen 1558 då det bestämdes att protestanterna skulle hålla sig till den Augsburgska bekännelsen. I slutet av 1500-talet ledde inflyttningen av på grund av sin tro fördrivna nederländska familjer till Frankfurt till att den reformerta läran också fick fäste i staden. 1585 grundades Frankfurtbörsen när köpmän vid Frankfurtmässan kom överens om en fast växelkurs för de olika valutorna som cirkulerade i staden och hur man skulle handla med dessa.

Från 1500-talet och framåt skedde många kröningar av de tysk-romerska kejsarna i Frankfurt. Själva kröningen skedde i Domkyrkan medan den efterföljande festmåltiden ägde rum i Römer, som varit stadens rådhus sedan 1405.

Mellan 1612 och 1616 förekom oroligheter i staden som startades av ett antal ledare för stadens skråväsende. Missnöjet riktade sig mot stadens patriciers privilegier. 1614 urartade dock det hela till judeförföljelser som kulminerade med plundringen av stadens judiska kvarter och fördrivandet av judarna från staden. Med kejsar Mattias' hjälp återställdes dock lugnet och ledarna för upproret avrättades. 1616 kunde judarna under skydd av militäreskort återvända till staden.

1618 bröt det trettioåriga kriget ut och Frankfurt försökte så gott det gick att hålla sig neutralt i konflikten. 1622 stod ett slag mellan den protestantiska unionen och den kejserliga ligan vid Höchst, nära Frankfurts gräns, och det stod alltmera klart för rådet att Frankfurt behövde ett bättre försvar. 1628 började alltså staden byggas ut till en barock fästning, men arbetet varade ända till 1667 och var inte till någon nytta när den svenska armén under Gustav II Adolf krävde att få komma in i staden 1631. De släpptes in utan motstånd och stannade i staden till 1635 då de med hjälp av kejserliga trupper fördrevs från sitt sista fäste i Sachsenhausen. Kriget förde med sig att en pestepidemi bröt ut i staden mellan 1634 och 1636. Vid Westfaliska freden 1648 bekräftades stadens status som fri riksstad.

Frankfurt hämtade sig jämförelsevis snabbt från kriget och blev inte inblandad i stridigheter igen förrän mellan 1759 och 1763[1], då staden ockuperades av franska trupper i samband med det sjuåriga kriget. 1792 erövrades staden återigen av fransmännen, denna gång i form av revolutionsarmén. De kunde dock snabbt drivas tillbaka igen men var tillbaka igen 1796 och under belägringen bombarderade de det av österrikare försvarade Frankfurt. När fransmännen till slut erövrade staden fick Frankfurt betala en enorm krigstribut. Frankfurt kunde dock behålla sin självständighet till 1806, då det tysk-romerska riket upplöstes och Frankfurt inlemmades i det franskdominerade Rhenförbundet. 1810 till 1813 var Frankfurt huvudstad i det nybildade storhertigdömet Frankfurt. Under dessa år under fransk dominans revs stadsmuren och fästningsanläggningarna omvandlades till ett parkområde. Enligt en lag som fortfarande gäller fick man inte bygga något på detta parkområde runt stadskärnan.

Efter slaget vid Leipzig tågade 1813 de mot Napoleon allierade trupperna in i Frankfurt. Vid Wienkongressen återfick staden sin status som fri stad, fast nu inom det nybildade tyska förbundet.

1815 till idag  Frankfurt på en karta från 1845 Domkyrkan och dess omgivning i mars 1945 Paulskirche

Det tyska förbundets riksdag (Bundestag) fick sitt säte i Frankfurt 1816. Riksdagen var monarkistisk och tillämpade ofta censur, vilket 1833 ledde till att en handfull studenter försökte starta en demokratisk revolution. Försöket misslyckades dock och ledarna avrättades. Efter marsrevolutionen 1848 blev dock Frankfurt centrum för det första fritt valda parlamentet (Frankfurter Nationalversammlung) i Tyskland. Den höll sina sammanträden i Paulskirche fram till i maj 1849 då resterna av parlamentet flyttade till Stuttgart och inte långt därefter upplöstes helt. Försöket att bilda en demokratisk tysk stat hade misslyckats.

I juli 1866 annekterades Frankfurt av Preussen efter att ha tagit Österrikes parti i kriget mellan Österrike och Preussen. Staden fick betala ett högt krigsskadestånd och införlivades i den preussiska provinsen Hessen-Nassau. Tiden som fri stad var slutligen över.

1871 undertecknades i Frankfurt freden som gjorde slut på det tysk-franska kriget. Med hjälp av bland annat krigsskadestånd från Frankrike fick Frankfurt ett stort ekonomiskt uppsving. Frankfurt växte också till ytan då fler och fler av de omkringliggande områdena införlivades i Frankfurt och 1928 var staden den till ytan största i Tyskland.

Efter kommunalvalet i mars 1933, då nazistpartiet NSDAP fått 47,9% av rösterna, ersattes den judiske överborgmästaren Ludwig Lantmann med NSDAP-medlemmen Friedrich Krebs, som behöll denna post till 1945. Direkt efter det nazistiska maktövertagandet uteslöts samtliga judar ur stadsförvaltningen och socialdemokrater och kommunister började arresteras och föras till olika temporära koncentrationsläger i staden. I september samma år påbörjades bygget av den första riksmotorvägen (Reichsautobahn), som gick mellan Frankfurtstadsdelen Niederrad och Darmstadt. Terrorn mot oliktänkande och judar tilltog och under kristallnatten 1938 brändes stadens samtliga synagogor ned. Av de 29000 judar som bott i staden 1933 fanns bara 140 kvar 1945 och omkring 11 500 av dem hade dödats i olika utrotnings- och koncentrationsläger.

Bunkrar började uppföras i staden när det stod klart att Frankfurt skulle drabbas av flyganfall, vilka också mycket riktigt följde. Det värsta av dem kom den 22 mars 1944 då i princip hela den medeltida Altstadt förstördes och 1000 människor dog. När kriget var slut för Frankfurts del i mars 1945 hade cirka 5000 civila dödats under bombanfallen och hälften av alla bostäder i hela stadsområdet var förstörda.

1946 blev Frankfurt en del av det nybildade förbundslandet (Bundesland) Hessen. Valet till huvudstad i Västtyskland stod mellan Frankfurt och Bonn, och Bonn vann bara med knapp marginal.[2] Frankfurt kom dock att bli Västtysklands finansiella centrum.