Reserva de la biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar
( El Pinacate y Gran Desierto de Altar )El Pinacate y Gran Desierto de Altar (spanska: Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar), är ett biosfärområde och världsarv som sköts av Secretaría del Medio Ambiente y Recursos Naturales (SEMARNAT) i samverkan med delstatsregeringen i Sonora och Tohono O'odham. Den ligger i Sonoraöknen i Nordvästra Mexico, öster om Californiaviken, i östra delen av Gran Desierto de Altar, alldeles söder om gränsen till Arizona, USA och norr om staden Puerto Peñasco. Platsen är en av de tydligaste landformerna i Nordamerika som kan ses från rymden. Ett vylkansystem, känt som Santa Clara utgör huvuddelen av landskapet, och har tre toppar; Pinacate, Carnegie och Medio. I området finns över 540 växtarter, 40 däggsjursarter, 200 fågelarter och 40 reptilarter, men också groddjur och sötvattensfiskar. Det finns hotade endemiska arter såsom gaffelantilop, tjockhornsfår, gilaödla och Morafkais ökengoffersköldpadda.
Biosfärområdets utsträckning ä...Läs mer
El Pinacate y Gran Desierto de Altar (spanska: Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar), är ett biosfärområde och världsarv som sköts av Secretaría del Medio Ambiente y Recursos Naturales (SEMARNAT) i samverkan med delstatsregeringen i Sonora och Tohono O'odham. Den ligger i Sonoraöknen i Nordvästra Mexico, öster om Californiaviken, i östra delen av Gran Desierto de Altar, alldeles söder om gränsen till Arizona, USA och norr om staden Puerto Peñasco. Platsen är en av de tydligaste landformerna i Nordamerika som kan ses från rymden. Ett vylkansystem, känt som Santa Clara utgör huvuddelen av landskapet, och har tre toppar; Pinacate, Carnegie och Medio. I området finns över 540 växtarter, 40 däggsjursarter, 200 fågelarter och 40 reptilarter, men också groddjur och sötvattensfiskar. Det finns hotade endemiska arter såsom gaffelantilop, tjockhornsfår, gilaödla och Morafkais ökengoffersköldpadda.
Biosfärområdets utsträckning är 7 146 km²,, större än delstaterna Aguascalientes, Colima, Morelos och Tlaxcala var för sig.
Tohono O'odham-kvinna. Foto av Edward S. Curtis, omkring 1907.Förkolonial era
Första folket som bodde i område är kända som San Dieguitofolket, de var jägare-samlare som levde levda på vad marken gav dem och flyttade in från bergen ner mot Californiaviken för att söka föda. En tidiga bosättningsperiod verkar ha tagit slutat i början av istiden för cirka 20 000 år sedan, då torka tvingade folk att lämna bergsområdena.[1]
Ett andra bosättningssteg av San Dieguitofolket började under senglaciala eran. Denna grupp återvände till bergen och levde som deras förfäder hade gjort. Tinajor, små bergshålor fyllda med vatten, var en trygg vattenkälla under denna tid. Den andra perioden slutade med ankomsten av en antipyretic period 9000 years ago, which again forced the people to leave the territory.[2]
De senaste folket i Pinacate och Gran Desierto de Altar är Pinacateñodelen av Hia C-ed O'odham. Liksom den förhistoriska San Dieguito-kulturen, rörde sig Pinacateños hela vägen ner till havet i sitt sökande efter föda, med en koncentration av deras läger nära vattenhålor. Under dessa färder, lämnade de spår av sin närvaro; ett exempel på detta är nätverket av stigar som går mellan hålorna, liksom stenverktygen och keramikskärvor som hittas nära dessa vattenkällor.[2][3]
UpptäckareDet finns få uppgifter om vilka som var de första upptäckarna i området. Kanske var den första vita mannen att se berget, nu känt som Sierra Pinacate, upptäckaren Melchior Díaz år 1540. Senare, 1698, besökte prästen Eusebio Kino, grundare till Mission San Xavier del Bac i södra Tucson, Arizona, platsen och återvände flera gånger. Han och hans grupp klättrade till toppen av El Pinacate, som av dessa fick namnet Santa Clara.[2]
Före 1956, hade få forskare varit i El Pinacate y Gran Desierto de Altar, den mest kända, gruppen MacDougal, Hornaday and Sykes utforskade västra delen av berget 1907.
Lägg till ny kommentar