Context of Mauretanien

Mauretanien, formellt Islamiska republiken Mauretanien, är en stat i nordvästra Afrika som gränsar till Algeriet, Mali, Senegal, Västsahara och Atlanten. Befolkningen i landet är mestadels bosatt i städerna Nouakchott och Nouadhibou samt längs Senegalfloden i söder.

More about Mauretanien

Basic information
  • Calling code +222
  • Internet domain .mr
  • Mains voltage 220V/50Hz
  • Democracy index 3.92
Population, Area & Driving side
  • Population 4614974
  • Område 1030700
  • Driving side right
Historik
  • Från år 1903 var kolonin franska Mauretanien en del av Franska Västafrika. Mauretanien blev självständigt 1960. Den första presidenten Mokhtar Ould Daddah, förlitade sig till landets elit och blev allt mer radikal. I skolorna blev arabiska obligatorisk språk och den största exportnäringen, gruvnäringen, socialiserades. År 1973 anslöt sig landet till Arabförbundet. Oroligheter spred sig bland den icke-mauriska befolkningen.[1]

    År 1975 annekterade landet den södra tredjedelen av dåvarande Spanska Sahara, nuvarande Västsahara. Strider med befrielserörelsen Polisario, som ville att territoriet skulle bli självständigt, följde. Landet styrdes som enpartistat fram till år 1978, då en militärkupp införde militärstyre. År 1980 tog en ny president över makten och Mauretanien avstod därefter territoriet i Spanska Sahara. År 1984 erkände Mauretanien Västsahara som självständigt, samma år skedde en ny militärkupp, och arméchefen Maaouya Ould Sid’Ahmed Taya tog över makten. Taya var hårt pressad av landets svarta befolkning, protester och utbredd fattigdom.[1]

    År 1991 tilläts för första gången oppositionspartier i en ny konstitution. Första valet hölls år 1992 där man återgick till civilt styre och Taya valdes till president. Samma år hölls parlamentsval, men valet ansågs vara riggat och bojkottades därför av flera oppositionspartier. Landet fortsatte sedan att i praktiken fungera som en enpartistat År 1994 fängslades flera misstänka islamister och radikala islamiska organisationer förbjöds liksom politiska tal i bönelokaler. Senare har flera radikala islamistiska partier upplösts och islamistiskagrupper har blivit ett problem i landet. I juni år 2003 gjordes ett nytt kuppförsök, troligtvis utfört av islamistiska officerare. Valet som följde i november 2003 blev stökigt och oppositionsledaren fängslades men släpptes. Taya vann återigen. I augusti 2004 greps fyra personer efter att ha planerat en kupp mot presidenten, hårda fängelsestraff följde.[1]

    2005 skedde en militärkupp i landet.[2] Kuppen slutade utan spillt blod. President Taya befann sig utomlands. Överste Ely Ould Mohamed Vall, som ledde kuppen, tog över makten. Juntan har gradvis infört demokrati i landet genom olika åtgärder.[1]

    ...Läs mer

    Från år 1903 var kolonin franska Mauretanien en del av Franska Västafrika. Mauretanien blev självständigt 1960. Den första presidenten Mokhtar Ould Daddah, förlitade sig till landets elit och blev allt mer radikal. I skolorna blev arabiska obligatorisk språk och den största exportnäringen, gruvnäringen, socialiserades. År 1973 anslöt sig landet till Arabförbundet. Oroligheter spred sig bland den icke-mauriska befolkningen.[1]

    År 1975 annekterade landet den södra tredjedelen av dåvarande Spanska Sahara, nuvarande Västsahara. Strider med befrielserörelsen Polisario, som ville att territoriet skulle bli självständigt, följde. Landet styrdes som enpartistat fram till år 1978, då en militärkupp införde militärstyre. År 1980 tog en ny president över makten och Mauretanien avstod därefter territoriet i Spanska Sahara. År 1984 erkände Mauretanien Västsahara som självständigt, samma år skedde en ny militärkupp, och arméchefen Maaouya Ould Sid’Ahmed Taya tog över makten. Taya var hårt pressad av landets svarta befolkning, protester och utbredd fattigdom.[1]

    År 1991 tilläts för första gången oppositionspartier i en ny konstitution. Första valet hölls år 1992 där man återgick till civilt styre och Taya valdes till president. Samma år hölls parlamentsval, men valet ansågs vara riggat och bojkottades därför av flera oppositionspartier. Landet fortsatte sedan att i praktiken fungera som en enpartistat År 1994 fängslades flera misstänka islamister och radikala islamiska organisationer förbjöds liksom politiska tal i bönelokaler. Senare har flera radikala islamistiska partier upplösts och islamistiskagrupper har blivit ett problem i landet. I juni år 2003 gjordes ett nytt kuppförsök, troligtvis utfört av islamistiska officerare. Valet som följde i november 2003 blev stökigt och oppositionsledaren fängslades men släpptes. Taya vann återigen. I augusti 2004 greps fyra personer efter att ha planerat en kupp mot presidenten, hårda fängelsestraff följde.[1]

    2005 skedde en militärkupp i landet.[2] Kuppen slutade utan spillt blod. President Taya befann sig utomlands. Överste Ely Ould Mohamed Vall, som ledde kuppen, tog över makten. Juntan har gradvis infört demokrati i landet genom olika åtgärder.[1]

    År 2007 genomfördes presidentval. Samtliga val ansågs fria och rättvisa av internationella observatörer. Presidentvalet vanns av Sidi Ould Cheikh Abdallahi. Den 6 augusti 2008 skedde återigen en militärkupp i landet.[2] Detta efter att president Abdallahi försökt avskeda fyra generaler, varav en av dem ledde kuppen.[3] Makten togs över av militären, med Muhammad Ould Abdel Aziz i spetsen.[4] I presidentvalet år 2009 därpå vann Aziz och han fortsatte som president. År 2010 inledde Mauretanien tillsammans med närliggande länder ett samarbete för att bekämpa terrorism, däribland terroristnätverket Al-Qaida. Motsättningarna med oppositionen fortsatte att vara stora och både parlamentsvalet år 2013 och presidentvalet år 2014 bojkottades av oppositionen. Aziz omvaldes därför i valet. Aziz anordnade därefter en folkomröstning för att avskaffa tvåkammarparlamentet till förmån för ett enkammarparlament, vilket ledde till oro.[1]

    I presidentvalet år 2019 ställde dock en ny presidentkandidat upp som representant för regeringspartiet, Mohamed Ould Cheikh el Ghazouani, som kom att vinna valet.[1] År 2021 åtalades den tidigare presidenten, Mohamed Ould Abdel Aziz, för korruption. Misstankarna rörde bedrägeri och penningtvätt med oljeinkomster, fastighetsförsäljning samt utförsäljning av ett statligt bolag med mera.[5]

    I juni 2021 meddelande Frankrike att man beslutat att avbryta stödet med terrorismbekämpning, Operation Barkhane, som getts i Mauretanien, Niger, Tchad, Mali och Burkina Faso under åtta år. Orsakerna var bland annat de militärkupper som skedde i Mali inom loppet av nio månader, varav den sista skedde strax innan beslut om tillbakadragande meddelades.[5]

    Hot om terror och kidnappning var fortsatt förhöjt i mitten av februari 2022 på grund av att kriminella grupper och olika militanta extremistgrupper hade utfört våldsdåd och kidnappningar av västerlänningar.[6]

    ^ [a b c d e f] ”Mauretanien - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mauretanien. Läst 19 mars 2022.  ^ [a b] ”Troops stage coup in Mauritania” (på brittisk engelska). 6 augusti 2008. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/7544834.stm. Läst 13 februari 2022.  ^ ”Mauritania's president deposed in coup” (på engelska). the Guardian. 6 augusti 2008. http://www.theguardian.com/world/2008/aug/06/1. Läst 13 februari 2022.  ^ Mauritania army stages coup; junta takes charge AP Arkiverad 12 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :4 ^ ”Ambassadens reseinformation”. Sweden Abroad. https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/mauretanien/reseinformation/ambassadens-reseinformation/. Läst 13 februari 2022. 
    Read less

Where can you sleep near Mauretanien ?

Booking.com
522.624 visits in total, 9.230 Points of interest, 405 Mål, 131 visits today.