Kantabrien bosattes först av den keltiska sammanslutningen Cántabros av vilken regionen fick sitt namn. Sammanslutningen styrdes av kvinnor. På 400-talet, när västgoterna erövrade den Iberiska halvön, skapade de ett kantabriskt hertigdöme med Amaya som huvudstad. Men redan på 700-talet föll halvön under moriskt styre. Med Asturien som bas började återerövringen och snart var halvön åter under kristet styre. Alfons II besegrade Hixem I norr om Barrios de Luna i ett av de sista slagen i Kantabrien och fördrev morerna till Meseta central. Alfons III skapade slutligen kungadömet Asturien León. Ferdinand I erövrade regionen som på 1200-talet införlivades i kungadömet Kastilien. Tidigt på 1800-talet ockuperade fransmännen norra Spanien och Kantabriska bergen vilket blev startskottet för motståndsrörelsen. Gerillan, Guerrilleros, förde ett framgångsrikt krig mot de franska ockupanterna. I Spanska inbördeskriget från 1936 till 1939 streds det dock hårt om passen mellan Oviedo och León, då de möjliggjorde tillträde till Asturien[1].