Cimitero Monumentale [tʃimiˈtɛːro monumenˈtaːle] ("Monumental Cemetery") är en av de två största kyrkogårdarna i Milano, Italien, den andra är Cimitero Maggiore. Det är känt för överflödet av konstnärliga gravar och monument.

Planlagt av arkitekten Carlo Maciachini (1818–1899), planerades att konsolidera ett antal små kyrkogårdar som brukade spridas runt staden till en enda plats.

Den öppnades officiellt 1866 och har sedan dess fyllts med ett brett utbud av samtida och klassiska italienska skulpturer samt grekiska tempel, detaljerade obelisker och andra originalverk som en nedskalad version av Trajans kolonn. Många av gravarna tillhör noterade industridynastier och designades av konstnärer som Adolfo Wildt, Giò Ponti, Arturo Martini, Agenore Fabbri, Lucio Fontana, Medardo Rosso, Giacomo Manzù, Floriano Bodini och Giò Pomodoro.

Huvudentrén är genom den stora Famedio , en massiv Hall of Fame- liknande neo-medeltida stil byggnad gjord av marmor och sten som innehåller gravarna för några av stadens och landets mest hedrade medborgare, inklusive romanförfattaren Alessandro Manzoni.

Civico Mausoleo Palanti designad av arkitekten Mario Palanti är en grav byggd för förtjänstfulla "Milanesi", eller medborgare i Milano. Minnesmärket om cirka 800 milaneser som dödats i nazistiska koncentrationsläger ligger i centrum och är arbetet för gruppen BBPR, bildat av ledande exponenter för italiensk rationalistisk arkitektur som inkluderade Gianluigi Banfi.

Kyrkogården har en särskild sektion för dem som inte tillhör den katolska religionen och en judisk sektion.

Nära ingången finns en permanent utställning med tryck, fotografier och kartor som beskriver kyrkogårdens historiska utveckling. Den innehåller två batteridrivna elektriska lyftvagnar byggda på 1920-talet.