Platsen  Drottning Viktoria, den första monark som hade sitt officiella residens på Buckingham Palace, flyttade in i det då nyligen färdigställda palatset vid sitt trontillträde 1837. Buckingham House cirka 1710 som det utformades av William Winde åt den första hertigen av Buckingham och Normanby. Denna fasad utvecklades till dagens huvudingång på den västra (inre) sidan av fyrhörningen, med Green Drawing Room ovan.

Under medeltiden var platsen för nuvarande Buckingham Palace en del av Manor of Ebury (även kallad Eia). Träskmarken bevattnades av floden Tyburn, som fortfarande rinner nedanför palatsets borggård och södra flygel.[1] Vid en vadplats - Cow Ford (Ko-vadplatsen)- växte byn Eye Cross upp. Platsen har bytt ägare många gånger. Bland ägarna finns Edvard Bekännaren och hans maka drottning Edith och efter den normandiska erövringen kom den i Vilhelm Erövrarens händer. Vilhelm gav den till Geoffrey de Mandeville. Mandeville testamenterade ägorna till munkarna i Westminster Abbey.[2]

1531 förvärvade kung Henrik VIII Hospital of St James (senare St. James's Palace), från Eton College[3] och 1536 mottog han Manor of Ebury från Westminster Abbey[4] och platsen var åter i kungliga händer för första gången sedan Vilhelm Erövraren gett bort den nästan femhundra år tidigare.[5]

Olika arrendatorer hyrde det från kungliga ägare och ägorna var föremål för fastighetsspekulationer under 1600-talet. Vid den tiden hade den gamla byn Eye Cross förfallit och området låg huvudsakligen öde.[6] Kung Jakob I, som var i behov av pengar, sålde av en del av marken, men behöll en del där han grundlade en 4 acre stor mullbärsträdgård för silkesproduktion (detta var i det nordvästra hörnet av det nuvarande palatset.)[7] Clement Walker antyder i Anarchia Anglicana (1649) att trädgården kan ha varit en plats för orgier.

I slutet av 1600-talet ärvde Mary Davies ägorna från fastighetsmagnaten Sir Hugh Audley.[8]

De första byggnaderna på platsen

Det första huset som uppfördes på platsen var möjligen Sir William Blakes, kring 1624.[9] Nästa ägare var Lord Goring, som utvidgade Blakes hus och anlade stora delar av dagens trädgård, då känt som Goring Great Garden.[10][11] Han lyckades dock inte få besittningsrätt över mullbärsträdgårdarna. Goring kände inte till att dokumentet inte hunnit godkännas av Karl I innan denne flydde London 1640.[12] (Det var denna viktiga försummelse som hjälpte den brittiska kungafamiljen att återfå besittningsrätten under kung Georg III.)

Den oförsiktige Goring försummade dock att betala arrende[13] och earlen av Arlington kunde därmed förvärva godset, som vid denna tid var känt som Goring House. Earlen av Arlington var bosatt där då det brann ned 1674.[14] Arlington House – det nuvarande palatsets södra flygel - byggdes upp på platsen följande år och besittningsrätten såldes 1702. Huset som utgör det nuvarande palatsets arkitektoniska kärna byggdes åt den förste hertigen av Buckingham och Normanby 1703 efter William Windes ritningar. Det blev en stor trevåningsbyggnad med två mindre flankerande tjänsteflyglar.[15]

Buckingham House, som det kom att kallas, såldes 1762 av Buckinghams ättling, Sir Charles Sheffield, till kung Georg III för 21 000 £.[16] (Som sin farfar, Georg II, vägrade Georg III att sälja mullbärsträdgården, så Sheffield hade inte kunnat förvärva full besittning över platsen.) Huset var ursprungligen tänkt som en tillflyktsort för kungafamiljen, främst drottning Charlotte, och det blev känt som "The Queen's House" ("Drottningens hus"). St. James's Palace var fortfarande det officiella och ceremoniella kungliga residenset. Mottagandet av utländska ambassadörer kallas fortfarande "Court of St. James's", även om det är på Buckingham Palace som de presenterar sina kreditiv och personal för drottningen vid sitt utnämnande.

Från hus till palats  Georg IV gjorde om Buckingham House till ett palats.

Drottning Charlotte avled 1818 och Georg III 1820. Den slösaktige Georg IV beslutade att förstora Buckingham House för att användas tillsammans med St. James's Palace så som hans far hade gjort, men 1826 beslutade han att göra om huset till ett fullt utrustat kungligt slott. Han anlitade John Nash[17] för att förverkliga sina visioner. Palatset som uppfördes utgjorde tre sidor kring en öppen cour d'honneur, med det tidigare Buckingham House som huvudbyggnad. Den nya delen fick en fasad i Bathsten, med utsökta detaljer i fransk neoklassicistisk stil. Detta var i stort sett det nutida palatset, men utan den stora östliga fasaden mot The Mall som nu omgärdar fyrhörningen.

På platsen för den nutida östliga framsidan, mellan två skyddande flyglar, stod en kolossal triumfbåge i racaccionemarmor, utformad efter Konstantinbågen i Rom. Denna båge, som hade kostat 34 450 pund att resa, tjänade som slottsport. Georg IV hade tänkt att den skulle krönas av en ryttarstaty i brons av honom själv. Men han avled innan den färdigställts och då parlamentet motvilligt betalat räkningen för den beslutade de att istället resa den i Hyde Park, där den fortfarande står. Inredningen i palatset skulle komma att bli i oöverträffad prakt. Georg fick inredningsråd av sir Charles Long, som förespråkade det utbredda bruket av scagliola i starka färger och blå och rosa lapis lazuli, med stuckaturpaneler i taken. Georg IV avled 1830, och de färgstarka och förgyllda nuvarande representationsvåningarna färdigställdes inte förrän under Kung Vilhelm IV:s regeringstid.

 kung Vilhelm IV lät färdigställa palatset. Trots att hans och drottning Adelaides monogram pryder många rum, bodde de aldrig där.

Vid Georg IV:s död ledde de eskalerande kostnaderna för det fortfarande ej färdigbyggda palatset till oro både i parlamentet och pressen. Vilhelm IV avskedade Nash som arkitekt och anställde Edward Blore[18][19], som bättre passade den nye kungens mer återhållna smak. Han var en mindre idealistisk och mer affärsmässig arkitekt än Nash och behöll dennes bidrag och färdigställde palatset i en liknande stil, dock mer stadigt och mindre pittoreskt. Den slutliga kostnaden för nationen för ombyggnaden av Buckingham Palace var över 719 000 £.

Även om Vilhelm IV och drottning Adelaide höll många mottagningar och hov i representationsvåningarna, bodde de aldrig i palatset utan föredrog Clarence House, det mer blygsamma Londonresidens som de hade låtit bygga före trontillträdet. Då Houses of Parliament brann ned 1834, tänkte kungen att det ej färdigställda palatset skulle kunna bli en ny parlamentsbyggnad.[20] (Erbjudandet avböjdes dock och Westminsterpalatset återuppbyggdes.)

Många av de mindre mottagningsrummen inreddes under Vilhelm IV:s regeringstid – så som de fortfarande ser ut – i kinesisk kejserlig stil, och eldstäder, prydnader och möbler tillvaratogs från Georg IV:s palats, Royal Pavilion i Brighton och Carlton House, efter hans död.

Trädgård och ägor  Ett garden party vid Buckingham Palace 1868.

Bakom palatset finns den stora parklika Buckingham Palace Gardens som är den största privata trädgården i London.[21] Den var ursprungligen formgiven av Capability Brown, men gjordes om då palatset byggdes om av William Townsend Ailton från Kew Gardens och John Nash. Den stora konstgjorda sjön färdigställdes 1828 och fylldes med vatten från Serpentine i Hyde Park.

Precis som själva palatset är trädgården rik på konstverk. Ett av de mest anmärkningsvärda är Waterloo Vase, en stor urna som Napoleon I lät skapa till minne av sina erövringar. Den visades då den ej var färdigställd 1815 för kronprinsen av Ferdinand III, storhertig av Toscana. Kungen lät skulptören Richard Westmacott färdigställa den, i syfte att låta den bli blickfång i den nya Waterlookammaren på Windsor Castle. Men den drygt 4,5 meter höga och 15 ton tunga vasen var för tung för golven och den erbjöds till National Gallery. Museet återlämnade 1906 denna "vita elefant" till regenten. Edvard VII löste då problemet genom att ställa den utomhus i trädgården där den fortfarande står. I trädgården finns även ett litet sommarhus tillskrivet William Kent, från omkring 1740.

I juni 2002 bjöd drottningen för första gången under sin regeringstid in allmänheten till sin trädgård. Som en del av hennes Golden Jubilee Weekend fick tusentals britter ansöka om biljetter till Party at the Palace där gitarristen Brian May i bandet Queen spelade sitt "God Save The Queen"-gitarrsolo uppe på Buckingham Palace. Kvällen före hölls Prom at the Palace. Under drottningens 80-årsfirande 2006 hölls Children's Party at the Palace med 2000 barn i trädgården.

Drottningen håller många fester i trädgården sommartid för offentliga personer som är av nationellt intresse på något vis.

I anslutning till palatset finns Royal Mews, som också ritades av Nash, där de kungliga vagnarna, däribland Gold State Coach, står. Denna gyllene rokokovagn skapades av Sir William Chambers 1760, och har paneler målade av G. B. Cipriani. Den användes första gången av Georg III vid parlamentets öppnande 1762.[22] Den används bara för kröningar och jubileumsfirande. Även de hästar som används vid kungliga ceremoniella processioner i London finns i Royal Mews.[23]