Bergen grundades enligt traditionell historiebeskrivning 1070 av kung Olav Kyrre.[1] I samband med det flyttades kungsgården från Aalkestad till Holmen vid Vågens inlopp. Där uppfördes stenbyggnaden Håkonshallen 1247–1261, från 1500-talet en del av fästningen Bergenhus. Bergen var de norska kungarnas främsta residensort fram till omkring 1300.[2][3] Kort efter grundandet blev Bergen även biskopssäte för Västlandet.[4] Under de följande århundradena växte Bergens handel med fisk betydligt, och mestadels exporterades den till England. Inbördeskrigen på 1100-talet innebar ett stort avbräck för Bergen. Magnus Lagaböte gav Bergen dess stadslag. 1250 slöts de första handelsavtalet mellan Norge och Lübeck och redan i början av 1300-talet dominerade hansan stadens handel. Ett hanseatiskt handelskontor inrättades 1360, den tyska inflyttningen var stor och genom Freden i Kalundborg 1376 befästes hansans handelsvälde över staden. 1393-1430 plundrades Bergen flera gånger av vitaliebröderna.[5]

Kristian II bekämpade hanseaterna och försökte bryta det tyska monopolet inom stadens handel, men först länsherrarna Kristofer Walkendorf och Erik Rosenkrantz lyckades bryta deras makt genom Odense recess. Nordlands- och Finnmarkshandeln fick från 1500-talet allt större betydelse.[5] Fram till omkring 1880 hade Bergen återkommande fiskmässor när båtlaster med torkad fisk kom in till staden under för- och sensommaren. Hansekontoret indrogs 1650. På 1600-talet upplevde staden en glanstid, och staden var då Nordens främsta sjöstad. En brand 1702 förstörde nästan hela staden, och det dröjde till slutet av 1700-talet och Napoleonkrigen innan staden fick en ny uppblomstring.[2]

Detta gällde även Bryggen. Endast en fjärdedel av de hus som står där idag är byggda under tiden strax efter 1702, när de äldre förrådshusen längs kajen brann ned. I de andra husen är det bara en del källarvåningar i sten som är äldre än från 1702. Dessa är från 1400-talet.

Vid övergången från segel- till ångfartyg på 1880-talet var Bergen den ledande sjöfartsstaden och hade ännu 1917 mest tonnage i landet.[2] En förödande brand 1916 förstörde stora delar av stadens centrum.[6] Under andra världskriget gick dock hälften av handelsfartygen förlorade. Bergen knöts 1883 samman med Voss och 1909 med Oslo via Bergensbanen. Någon industristad av betydelse blev dock inte Bergen förrän omkring 1900, när den elektrifierades, 1914 uppfördes ett nytt kraftverk i Samnanger, 30 kilometer öster om staden.[2] Under industrialiseringen fick Bergen bland annat textilindustri och mekaniska verkstäder.[4]

Bergen var största stad i Norden på 1500- och 1600-talen och i Norge fram till 1830-talet.

Bland stadens äldre byggnader märks Korskyrkan och Mariakyrkan, båda från 1100-talet samt de i Bergenshus fästning ingående delarna av Håkonshallen från 1200-talet och Rosenkrantztornet från 1500-talet. Domkyrkan, ursprungligen Franciskanerklostrets kyrka, härrör från 1200-talet.[2]

 

Utsikt mot Bergens centrala delar från sydost. Årstad i förgrunden, Laksevåg till vänster, Askøy i bakgrunden.