Atacamaöknen (spanska: Desierto de Atacama) är ett mycket nederbördsfattigt ökenområde med kallt klimat i norra Chile mellan Stilla havet i väster och Anderna i öster. Öknen, som är relativt bergig, är ca 1 000 km lång från norr till söder.
Tillväxten av Anderna genom tektoniska rörelser och det regionala klimatet har utvecklats samtidigt och haft inflytande på varandra. Som topografisk barriär har Anderna hindrat inflödet av fuktig luft till Atacamaöknen. De arida förhållandena i öknen har i tur påverkat massfördelningen som sker via erosion och flodtransport vilket haft inverkningar på den fortsatta tektoniska deformationen.
Områdets ursprungliga invånare var Atacameños, en kultur som skiljde sig från andra ursprungliga folkslag i norr och söder. [1]
Under 1800-talet utgjorde ökenområdet och dess naturtillgångar en källa till konflikter mellan Chile, Bolivia och Peru. En stor del av området tillhörde ursprungligen Bolivia och Peru, men gruvindustrin kontrollerades av chilenska och brittiska intressen, som fick starkt stöd av den chilenska regeringen. Chile stod som segrare i stillahavskriget, eller salpeterkriget, (1879-1883) och i fredsfördraget tillföll bolivianska och peruanska områden Chile varvid Bolivia förlorade sin kust mot Stilla havet. [1]
![[node:title]](/sites/default/files/styles/640x320/public/default_images/default_0.JPG?itok=nAKl_DR1)
Lägg till ny kommentar