Abomeys kungliga palats omfattar 12 palats spridda över ett 40 hektar stort område i hjärtat av staden Abomey i Benin, som en gång varit huvudstad i det västafrikanska kungariket Dahomey. Kungariket grundades 1625 av fonfolket som utvecklade riket till ett militärt och ekonomiskt mäktigt rike, som dominerade handeln med europeiska slavhandlare längs slavkusten fram till slutet av 1800-talet, till vilka de sålde sina krigsfångar. Vid slavhandelns höjdpunkt kunde palatsen hysa uppemot 8 000 personer. Kungens palats bestod av en två våning hög byggnad känd som "kaurisnäckhuset" eller akuehue.
1985 fick palatsen världsarvsstatus. Då området drabbades av en tromb den 14 mars 1984 kom de också bli uppsatta på listan över hotade världsarv, då omslutningen och museerna, specifikt kung Guezoportiken, Assins rum, kungarnas grav och juvelrummet skadades. Med stöd av flera internationella organ har restaurerings- och renoveringsarbeten genomförts. Baserat på de korrigerande...Läs mer
Abomeys kungliga palats omfattar 12 palats spridda över ett 40 hektar stort område i hjärtat av staden Abomey i Benin, som en gång varit huvudstad i det västafrikanska kungariket Dahomey. Kungariket grundades 1625 av fonfolket som utvecklade riket till ett militärt och ekonomiskt mäktigt rike, som dominerade handeln med europeiska slavhandlare längs slavkusten fram till slutet av 1800-talet, till vilka de sålde sina krigsfångar. Vid slavhandelns höjdpunkt kunde palatsen hysa uppemot 8 000 personer. Kungens palats bestod av en två våning hög byggnad känd som "kaurisnäckhuset" eller akuehue.
1985 fick palatsen världsarvsstatus. Då området drabbades av en tromb den 14 mars 1984 kom de också bli uppsatta på listan över hotade världsarv, då omslutningen och museerna, specifikt kung Guezoportiken, Assins rum, kungarnas grav och juvelrummet skadades. Med stöd av flera internationella organ har restaurerings- och renoveringsarbeten genomförts. Baserat på de korrigerande arbeten som genomförts och rapporter som lämnats kring dessa renoveringar, kunde Abomey tas bort från listan över hotade världsarv i juli 2007.
Staty över Behanzin i AbomeyDe överdådiga palatsen byggdes av kungarikets tolv regenter inom det pelaromslutna området i Abomey, verksamt mellan 1695 och 1900, som rikets traditionella kulturnav. Den första kungen som tog initiativ till palatsen var kung Houegbadja som grundade staden.[1]
Enligt folktron är ättlingarna till den kungliga familjen i Abomey avkomma till prinsessan Aligbonon av Tado och en panter.[2] Deras kungarike existerade i södra delen av dagens Benin. Skriftliga källor kan dock spåras till 1600-talet till två av deras ättlingar, nämligen Do-Aklin och Dakodonou. Houegbadja (1645–1685) var kungen som grundade kungariket på Abomeyplatån och fastställde det juridiska ramverket för kungarikets funktioner, politiska roll, successionsregler och så vidare.[2]
Kung Agaja (1718–1740) besegrade kungariket Allada 1724 och kungariket Whydah 1727. Detta resulterade i att flera krigsfångar dödades. Många av fångarna såldes också som slavar i Ouidah (Whydah), på denna tid kallat Gléwé. Dessa krig markerade inledningen på Dahomeys dominans inom slavhandel.[2][3]
På 1800-talet, med ankomsten av antislavrörelsen i Storbritannien, initierade dock kung Guézo (1818–1858) jordbruksutveckling i landet, vilket resulterade i ytterligare ekonomisk blomstring i kungadömet genom export av jordbruksprodukter såsom majs och palmolja.[2]
1892-1894 invaderade Frankrike Dahomey. Initialt vann Dahomey många slag där även franska arméns ledare dödades. Dahomey dukade dock efter hand under av de franska styrkorna och blev en fransk koloni. Kung Béhanzin, den sista oberoende styrande kungen av Dahomey, satte Abomey i brand efter att ha besegrats av de franska koloniala styrkorna. Fransmännen deporterade honom slutligen till Martinique. Hans efterträdare kung Agoli-agbo kunde styra tills även han deporterades, i detta fall till Gabon år 1900. 1960, när dagens Benin fick sin självständighet från Frankrike, hade landet från början namnet Dahomey.[3]
Kungarikets officiella historia dokumenterades och följdes genom en serie polykroma basreliefer i lera.[4]
Lägg till ny kommentar