Antiken

Den yta som upptas av Tirana har varit befolkad sedan Paleolitikum hävdar Muzafer Korkuti, en albansk arkeolog och forskare. Man har hittat bevis nära Dajti och i Pellumba Cave för att Tirana och dess förorter tidigare var bebodda av illyrier.

Den äldsta upptäckten i centrala Tirana är ett romersk hus, som senare har omvandlats till en kyrka med mosaikgolv, med anor från 200-talet e.Kr. Ett slott möjligen kallas Tirkan eller Theranda vars kvarlevor finns längs Murat Toptani Street[förtydliga] byggdes av kejsaren Justinianus 520 e.Kr.

Osmanska styret till och med första världskriget  Tiranas basar mot slutet av 1800-talet.

1431-32 bestod Tirana av 60 bebodda områden, med nästan 2.028 hus och 7.300 invånare. Staden grundades 1614 av den osmanske generalen Süleyman Pascha som lät uppföra en moské, ett bageri och ett turkiskt bad på platsen som han döpte till Teheran efter en militär seger i Teheran i Persien. Staden var beläget längs tågrutter och växte snabbt i betydelse i början av 1900-talet.

Efter första världskriget

Tirana ersatte Durrës som huvudstad 1920 då albanerna gjorde uppror mot den italienska ockupationen som avslutade första världskriget. Under kung Zogs tid (1928-1939) anlitades italienska arkitekter för att återbygga och förfina staden för att ge staden en europeisk prägel. Italienska arkitekter ritade och byggde stora, vida boulevarder och robusta, eleganta regeringsbyggnader, hotell och palats.

Staden var säte för kommunistpartiet i Albanien som grundades 8 november 1941. Den albanska partisanarmén lyckades befria staden från de tyska och italienska ockupanterna i november 1944 och pressade ut dem mot hamnstaden Durrës.

Efter andra världskriget ödelades delar av stadens äldre bebyggelse av kommunisterna. Före den socialistiska förnyelsen av staden låg flera moskéer här. I den gamla staden existerar i dag ett flertal äldre byggnader.