Timgad

Vid tiden för stadens grundande var området runt staden en bördig jordbruksmark, omkring 1 000 meter över havsytan.

Staden levde i fred i flera hundra år och blev ett centrum för kristen aktivitet under 200-talet och ett Donatistcentrum på 300-talet. På 400-talet plundrade vandalerna staden och dess nedgång började. År 535 fann den bysantinske generalen Solomon staden och ockuperade den. Under det följande århundradet började staden sakta bli återbefolkad som en kristen stad innan den plundrades av berber på 600-talet.

Staden övergavs under samma århundrade vilket delvis på grund av den följande ökenspridningen i området. Staden försvann och glömdes bort i historien tills år 1881 då den grävdes fram under sanden, som gömt och bevarat den i över tusen år.

Då inga nya bosättningar grundats på platsen efter 600-talet bevarades staden relativt väl under sanden upp till en meter djup fram tills den blev utgrävd.

Timgad upptogs på Unescos världsarvslista 1982.