Studenicaklostret, tillägnat Jungfru Maria, är moderkyrka till alla serbiska tempel. Byggandet av klostret pågick under en ganska lång tid. Första delen stod färdigt våren 1196, då Stefan Nemanja övergav sin tron och slog sig ner vid klostrets grund. När han senare reste iväg för Hilandar, tog hans son och efterträdare Stefan Prvovenčani över ansvaret för Studenica. Nemanja dog i Hilandar 1199 och hans tredje son Sankt Sava flyttade, efter att försonats med sina bröder Stefan och Vukan, Nemanjas reliker till Studenica. Under hans skydd, blev Studenica det medeltida Serbiens politiska, kulturella och andliga centrum. Bland hans andra bemödanden, komponerade han en typikon för Studenica, regelboken där han beskrev Sankt Simons (Nemanjas) liv, och lämnade bevis på sin tids andliga liv och klosterliv.

Studenica åtnjöt kontinuerlig omsorg av Nemanjić-dynastins medlemmar. Stefan Radoslav av Serbien gav kyrkan ett narthex år 1235. Stefan Uroš II Milutin av Serbien byggde en liten men vacker kyrka tillägnad helgonen Sankt Joakim och Sankta Anna.

Sedan den sista av de medeltida serbiska staterna föll år 1459, misshandlade osmanerna klostret. Den första betydande restaureringen efter förstörelsen gjordes 1569, då freskerna i Jungfrukyrkan blev ommålade. I början av 1600-talet, förstörde en jordbävning och bränder betydande delar av det konstnärliga arbetet och ett antal historiska dokument.