Jojk

Jojk (även luohti (nordsamiska), vuolle (lulesamiska), vuelie (sydsamiska), vuöllie (umesamiska), leu'dd (skoltsamiska) och juoiggus), samiska för sång, är ett urgammalt samiskt sångsätt och fungerar som en kulturbärande del av den samiska traditionen. Begreppet jojka kommer ursprungligen från det nordsamiska verbet juoigat, som med små variationer återfinns i alla samiska språk.

En jojk kan, men måste inte innehålla några ord eller meningar: dessa kallas på nordsamiska för dájahusat och tsåbmat på lulesamiska. Jojkmelodier innehåller ibland bara ljud och förmedlar budskap och känslor med hjälp av dessa. Rytmen, melodin och den eventuella texten skapar tillsammans en helhet som förmedlar jojkens innebörd. Själva jojkens innehåll kan variera, renen är återkommande, likaså naturen och känslor. Helt ovanligt är inte heller att den är kristen. När det kommer till de religiösa jojkarna och så kallad andlig sång är det dock inte alltid glasklart vad som är vad.

Jojken har traditionellt utförts ensam och ensamheten fungerar också som ett sätt för jojkaren komma i kontakt med sig själv. Traditionellt användes också jojken tillsammans med den samiska trumman i vissa religiösa ceremonier. En jojk handlar ej om något eller någon, man jojkar till exempel inte om en känsla eller person, utan istället som om man vore den känslan eller personen.

Teknikmässigt kan jojk likna sångsätt från andra kulturer, till exempel sångtekniker hos vissa nordamerikanska ursprungsfolk. Men det bredare fenomenet icke-verbal sång återfinns på många håll i världen, i vitt skilda genrer och vid olika tillfällen i historien.