Zubarah

Bani Utbahstammen

Det finns en del osäkerhet kring de tidigaste skriftliga källorna där Al Zubarah nämns. De flesta källorna hävdar att Utubfolket från Kuwait slog sig ner i Al Zubarah under andra halvan av 1700-talet och byggde en stor stad kännetecknad av en säker hamn och därigenom skapade ett av främsta handelscentrumen och pärlhandelscentrumen i Persiska viken i slutet av 1700-talet.[1][2][3][4][5]

Qal'at Murair

Murairfortet eller Qal`at Murair 1,65 km öster om staden Zubarah, byggdes kort efter bosättningen Al Zubarah. Den var till för att försvara stadens primära sötvattenskällor: grundvatten från grunda brunnar. Inom befästningsmurarna fanns en moské, bostadshus och åtminstone en stor brunn. Omkring fortet, vittnar flera inhängningar om gamla odlingsfält, planteringar eller djurfållor, vilket tyder på att detta också var en jordbruksbosättning.[6]

Den tidiga staden - slutet av 1700-talet

Huvudfasen av bosättningen Al Zubarah spände från 1760 till 1811. Denna fas kom till ett slut då styrkor lojala med Sultanen i Muskat attackerade och brände ner Al Zubarah.[7]

En stor mur omslöt 1700-talsstaden och dess vik i en 2,5 km båge från strand till strand. Muren försvarades från 22 halvcirkulära torn placerade med jämna intervall. Tillgång till staden begränsades till några få portar från landsidan och via hamnen.[8] Det fanns ingen mur mot havet, men ett kraftfullt fort försvarade det primära landsättningsområdet vid sandstranden.

Al Zubarah var på sin tid en välplanerad stad, med många gator placerade i rät vinkel rätvinkel med varandra. Denna plan tyder på att staden var planerad och byggd som en del i ett större arrangemang, även om de verkar skapade under senare daterade steg.[9]

Folkmängden har kalkylerats till maximalt 6000 till 9 000 invånare under stadens höjdpunkt.[10]

^ Al Khalifa, A.b.K. & Hussain A.A. 1993. The Utoob in the eighteenth century. Pages 301–334 in A.b.K. Al Khalifa & M. Rice (eds), Bahrain through the ages: the history. London: Kegan Paul. ^ Abu Hakima A.M. 1965. History of Eastern Arabia 1750–1800. The Rise and Development of Bahrain and Kuwait. Beirut: Khayats. ^ Lorimer J.G. 1915. Gazeteer of the Persian Gulf, Oman and Central Arabia. i. Historical. Calcutta: Office of the Superintendent Government Printing ^ Rahman H. 2005. The Emergence of Qatar: the turbulent years 1627–1916. London: Thames & Hudson. ^ Warden F. 1865. Uttoobee Arabs (Bahrein). Pages 362–425 in R.H. Thomas (ed.), Arabian Gulf Intelligence. Selections from the Records of the Bombay Government. Concerning Arabia, Kuwait, Muscat and Oman, Qatar, United Arab Emirates and the Islands of the Gulf. Cambridge: The Oleander Press. ^ Richter, T., Wordsworth, P. D. & Walmsley, A. G. 2011: Pearlfishers, townsfolk, Bedouin and Shaykhs: economic and social relations in Islamic Al-Zubarah. P. 13 in Proceedings of the Seminar for Arabian Studies. 41, p. 1-16 ^ Richter, T., Wordsworth, P. D. & Walmsley, A. G. 2011: Pearlfishers, townsfolk, Bedouin and Shaykhs: economic and social relations in Islamic Al-Zubarah. P. 5 in Proceedings of the Seminar for Arabian Studies. 41, p. 1-16 ^ Walmsley, A.; Barnes, H. & Macumber, P. 2010: Al-Zubarah and its hinterland, north Qatar: excavations and survey, spring 2009. P. 59-60 in Proceedings of the Seminar for Arabian Studies. 40, p.55-68 ^ Richter, T., Wordsworth, P. D. & Walmsley, A. G. 2011: Pearlfishers, townsfolk, Bedouin and Shaykhs: economic and social relations in Islamic Al-Zubarah. P. 6-7 in Proceedings of the Seminar for Arabian Studies. 41, p. 1-16 ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet miri.ku.dk