Staden bär spår av olika kulturepoker, en maya- och en itzá-epok. Staden var betydande redan under klassisk mayansk tid, cirka 500–900. På 900-talet invaderades den av itzáfolket. Stadens namn kommer av orden chi ('mynning'), chen ('källor') och Itzà (efter itzáfolket). Källorna ifråga är de slukhål (cenote) som är de enda vattenkällorna i denna karstregion.[1]

Chichén Itzás storhetstid slutade omkring 1400. Ruinerna av staden påträffades i djungeln på 1800-talet, och sedan dess har flera tempel delvis restaurerats – inklusive det ståtliga Krigarnas tempel, ett pyramidtempel med omgivande kolonnader. Man kan här även beskåda ett flertal reliefer som framställer Kukulkan, den befjädrade ormen (identisk med aztekernas Quetzalcóatl).

Längs kanten på Kukulkan-pyramiden kan man vid vårdagjämningen och höstdagjämningen beskåda det märkliga skådespelet, att guden kommer krälande ned från himlen och fortsätter i riktning mot en cenote, där offerceremonier var brukliga. Detta skådespel skapas genom att ljuset faller på ett sätt som formar en ormliknande skugga längs med kanten på pyramidens norra del, och avslutas i det ormhuvud som pryder kanten längst ner. Denna trappa pekar rakt mot den heliga cenoten.