Niagarafallen

Niagarafallen upptäcktes på 1600-talet för Europa av upptäcktsresanden Louis Hennepin, som även upptäckte Saint Anthonyfallen åt européerna.

Annie Taylor och tunnan som användes under färden

I oktober 1829 blev Sam Patch den förste att överleva ett fall nedför Hästskofallen, och han startade därmed en lång tradition av äventyrslystna personer som försökt sig på att åka över fallet. Många har byggt olika sorters anordningar för att skydda sig, exempelvis tunnor, och några har överlevt medan andra har omkommit. Bland de mer berömda märks Annie Taylor, som 24 oktober 1901 blev första person att åka nedför Niagarafallen i en tunna[1], och Bobby Leach. Numera är det förbjudet att utan särskilt tillstånd försöka sig på sådana övningar.

Den 29 mars 1848 bildades en ispropp som stoppade nästan allt vatten från att komma fram till fallen.

1859 gick fransmannen Blondin på lina över Niagarafallen. Linan var 400 meter lång och befann sig på en höjd av 53 meter.[2]

Den 2 januari 1929 kom USA och Kanada överens om en plan för att bevara fallen för framtiden.[3]

^ ”Niagara Falls” (på engelska). History. http://www.history.com/topics/niagara-falls. Läst 17 november 2017. ^ ”vattenfall - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vattenfall. Läst 10 maj 2021. [inloggning kan krävas] ^ ”Historical Events on January 2” (på engelska). On This Day. https://www.onthisday.com/events/january/2. Läst 17 november 2017.