Mauritius beskrevs redan på 1400-talet av araberna men det är osäkert om de någonsin besökte ön.[1]

Den äldsta kända kartan av regionen härstammar från år 1502 och skapades av portugisen Alberto Cantino. På denna karta kallas Mauritius för Dino-a-robin, vilket kan översättas till Ökenön. Andra tidiga namn var Giftfiskön och Illha do Cirne, vilket betyder svanön, och gavs efter namnet på det skepp varifrån ön observerades.[1]

Portugiserna var först med att bosätta sig på ön under 1500-talet.[1] Under ledning av viceamiral Van Warwick ankrade fem nederländska skepp ön vid Grand Port den 18 september 1598. Detta efter att ha blåst ur kurs på sin väg till Indonesien. Då var ön obebodd. Man fann dock ett antal skeppsvrak på revet utanför Grand Port, och svartråttan hade redan introducerats.

Dagen därpå gick besättningen iland för att fira högtiden Kermesse. I sin skål utnämnde viceamiral Van Warwick bukten till Port van Warwick och ön till Mauritius. Detta för att hylla den holländske ståthållaren Moritz av Nassau.[1]

Mauritius var därefter en koloni under Nederländerna från år 1638 till år 1710.

Ön har därefter lytt under Frankrike under namnet Île de France år 1715 till år 1810 och sedan Storbritannien tills landet blev självständigt år 1968. I samband med självständigheten blev Mauritius medlem av Samväldet.[2]