Zimanê kurdî ( Kurdiska )

Kurdiska (Kurdî, کوردی; från medelpersiskans 𐭪𐭥𐭫𐭲 kwrt- "nomadisk") är den moderna benämningen på ett kontinuum av flera olika nordvästiranska språk inom den indoeuropeiska språkfamiljen och talas framförallt i Kurdistan som täcker delar av Iran, Irak, Syrien, Armenien och Turkiet. Kurdiska formar tre språkgrupper: kurmanji (nord), sorani (central) och pehlewani (syd). En sidospråkgrupp mer olika övriga språkgrupper är zaza-gorani, som också talas också av flera miljoner kurder. Senaste (från och med 2009) studier uppskattar att mellan 20 och 30 miljoner talar kurdiska som modersmål.

Litterär produktion på kurdiska tillkom på 1600-talet och var mestadels begränsad till poesi fram till början av 1900-talet, när en mer allmän litteratur började utvecklas. Idag finns det två huvudsakliga skriftliga kurdiska språkgrupper, nämligen kurmanji i de norra delarna av den geografiska regionen Kurdistan och sorani längre österut och söderut. Sorani-standardversionen av centralkurdiska är, tillsammans med arabiska, ett av de två officiella språken i Irak och i politiska dokument kallas det för "kurdiska".

Genom att det finns en omfattande kurdisk diaspora, bland annat i Sverige och Libanon, så är också språket spritt över världen. I Sverige finns bland annat världens första kurdiska bibliotek som är placerat i Stockholm.

Kurdiska tillhör den överordnade språkgruppen iranska språk som talas av ca 85 miljoner människor runt om i världen.

De iranska språken delas även in i en västlig och östlig grupp, där den västliga gruppen indelas ytterligare i en nordvästlig och en sydvästlig. Kurdiskan tillhör den nordvästra grenen av det nyiranska språkträdet och kan bland de övriga iranska språken närmast jämföras med pashto, som talas i Afghanistan. Förutom de tre huvuddialekterna talas även mindre lokala underdialekter till nord-, central och sydkurdiska.