Shimla (förr stavat Simla) grundades av britterna kort efter Gurkhakriget, och ligger på 2 649 meters höjd vid foten av Himalaya. På 1830-talet hade Shimla redan utvecklats till en viktig bas för britterna[källa behövs]. Den blev sommarhuvudstad i Brittiska Indien 1864, och var även Brittiska arméns högkvarter i Indien. Innan byggandet av järnvägen utgjordes kommunikationerna med världen utanför av en bykärra.[1]

Järnvägen byggdes av Delhi-Ambala-Kalka Railway Company som inleddes 1898[1]. Den uppskattade kostnaden på 8 678 500 Rs blev dock dubbelt så stor under projektets genomförande.[2] Den 96,54 km långa banan öppnades för trafik 9 november 1903[1]. På grund av den höga kapital- och underhållskostnaden samt de speciella arbetsförhållandena tilläts Kalka-Shimla Railway ta ut högre taxor än de normala på andra banor. Detta var dock inte tillräckligt för att hålla uppe företaget och staten var tvungen att köpa det den 1 januari 1906 för 17 107 748 Rs.

I mitten av augusti 2007 förklarade Himachal Pradesh järnvägen vara ett kulturarv som ett led i förberedelserna för dess världsarvsgranskning i september[3].

Under omkring en vecka med början 11 september 2007 besökte ett expertteam från Unesco järnvägen för att undersöka järnvägen om den platsade som världsarv. 7 juli 2008 inkluderades Kalka-Shimla Railway i världsarvet Bergsjärnvägar i Indien[4] som också omfattar Darjeeling Himalayan Railway och Nilgiri Mountain Railway. Chhatrapati Shivajistationen i Mumbai är också ett världsarv.[5]