Vid Berlinkonferensen 1884 erkändes Kongostaten och Tyska Östafrika. 1894 ledde den tyska upptäcktresanden Gustav Adolf von Götzen en expedition för att hävda Tysklands anspråk över Kungariket Rwanda. Götzen träffade kung Kigeli i Ngororero.[1] Därefter fortsatte han och kom till en fiskeby vid Kivisjön som kallades Ngoma. Ngoma blev en belgisk post mitt emot Gisenyi som beboddes av tyskar.

I april 1994 startade folkmordet i Rwanda och från juni samma år kom dagligen över 10 000 hutuflyktingar över gränsen till Goma. Detta ledde till en svår humanitär katastrof eftersom det blev brist på mat och vatten.[2] Efter någon vecka utbröt en koleraepidemi och tusentals flyktingar dog i läger utanför Goma.

Hutumilis från flyktinglägret i Goma började göra räder in i Rwanda och döda tutsimilitärer. Regeringen i Zaire under ledning av Mobutu gjorde ingenting för att stoppa denna gränskonflikt. Rwandas regering med stöd av Uganda lierade sig med AFDL, en gerillarörelse, vilket startade det första Kongokriget. Mobutu störtades och Laurent Kabila blev Kongos president i maj 1997.[3]

Kabila blev en ny diktatorisk ledare och utvisade utländska militärer som hjälpt honom till makten. Under hösten 1998 revolterade banyamulenge och bildade RCD, Samling för kongolesisk demokrati. RCD hade sitt huvudkontor i Goma och fick stöd av reguljära förband från Rwandas, Ugandas och Burundis arméer. Dessa länder hade intresse av att driva bort de kongolesiska regeringstrupperna från gränsområdet, eftersom det förekommit tutsi-fientlig propaganda lik den som föregått folkmordet i Rwanda.[4] Det andra Kongokriget eskalerade och åtta länder och 25 väpnade grupper blev involverade i kriget. Nära fem miljoner människor miste livet. År 2001 dödades Laurent Kabila. MONUC, FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo-Kinshasa samlade parterna till fredssamtal. Kriget upphörde 2003 och Kabilas son, Joseph Kabila valdes till president för den Demokratiska Republiken Kongo.[5]

Efter 2003 har det utbrutit ett flertal väpnade konflikter. Milisgruppen FDLR finns kvar i skogarna och bergen norr och väster om Goma. De utför attacker mot tutsimilisen och banyamulenge. De kongolesiska styrkorna kan eller vill inte stoppa dessa attacker. RCD:s krigsherre Laurent Nkunda samlade 8 000 milissoldater och började attackera FDLR.[6] I september 2007 eskalerade Kivukonflikten när general Nkunda bröt med kongolesiska regeringen och under förevändning att skydda tutsiminoriteten i östra Kongo. RCD invaderade staden Masasi nordväst om Goma. MONUC flög in kongolesiska trupper till flygplatsen i Goma och vidare med helikopter till Masasi. I oktober 2008 utbröt strider mellan FN soldater och Nkumas milis och 200 000 flyktingar flydde staden.[7]