Ursprunget till dagens region dateras tillbaka till kungadömet Valencia, grundat år 1233. Jakob I (Jaume I) ledde den gemensamma katalanska och aragoniska återerövringen av den islamiska taifan Al-Andalus i Balansiya och Denia. Den beryktade riddaren El Cid förde styrkorna som till slut erövrade området. Kungadömet Valencia (Regne de Valencia) var ett fritt land inom den aragoniska kronan fram till år 1707. Då avskaffade den förste bourbonske kungen av Kastilien och Aragonien konstitutionen, språket, institutionerna samt lagarna inom dessa kungadömen för att underordnade dessa den kastilianska strukturen. Han skapade därmed det centraliserade kungadömet Spanien.

Det första försöket till självstyre för regionen Valencia i modern tid var under den andra spanska republiken år 1936, men det spanska inbördeskriget bröt ut och försöket avbröts. Valencia förklarades nyligen officiellt för nation, efter en tvådelad reform av Valencias autonomistatut.

Valencias autonomistatut förklarar kastilianska (spanska) och valencianska som officiella språk[1]. Även om den spanska konstitutionen från år 1978 tvingar spanska medborgare i Spanien att kunna spanska så ger statuten valenciskan ett särskilt skydd som den autonoma regionens eget språk (llengua pròpia).

Den officiella flaggan i regionen har fem röda streck på gul botten samt guldkrönad blå kant. Det rödgula kan härledas till La senyera, den heraldiska symbolen för kungen av den aragoniska kronan, som idag även används i Aragoniens, Kataloniens, Balearernas och flera andra regioner och städers flaggor och vapen.

Territoriet blev en autonom region 1982 och gränserna blev i stort sett de som fanns under den aragoniska kronan.