Grottmålningar i Ekain i Gipuzkoa

Baskien har varit befolkat sedan förhistorisk tid, vilket grottmålningar vittnar om. Under 100-talet f.Kr. erövrades området av romarna, som grundade staden Pompelon (sedermera Pamplona) år 74 f.Kr.

Befolkningen som av romarna kallades vasconer utvidgade på 500-talet sitt territorium frankerna i öster och visigoterna i norr.[1] På 580-talet började man kolonisera sydvästra Akvitanien vilket område efter vasconerna fick namnet Vasconia (dagens Gascogne). 602 kom man i konflikt med frankerna och erövrade 628 Garonne men stoppades 635 av Dagobert I. Man lyckades dock fortsättningsvis bevara sin självständighet från morerna och frankerna som besegrades i slaget vid Roncesvalles 778.[2]

På 800-talet upprättades kungariket Navarra som kom att omfatta alla de baskiska områdena. Kungariket kom att spela en viktig roll under återerövringen av iberiska halvön från morerna. Navarras södra del övertogs av Aragonien år 1512 och inkorporerades senare i Spanien, medan den norra delen uppgick i kungariket Frankrike år 1620. Fram tills franska revolutionen, då gamla administrativa gränser bröts upp, behöll de baskiska områdena visst självbestämmande inom Frankrike.

I Spanien respekterades det så kallade foralsystemet. Upphävandet av baskernas privilegier i Spanien ägde rum första gången 1820, men en stark opposition framtvingade ett återställande av systemet 1823. Den spanska regeringens obenägenhet att i sin helhet respektera privilegierna ledde 1833 till baskernas anslutning till första carlistupproret 1833. Detta resulterade för Baskiens del i förlikningen i Bergara 1839, där deras privilegier i sin helhet erkändes. Förnyade inskränkningar i självständigheten ledde till att baskerna anslöt sig även till det andra carlistupproret 1872–1876, efter vars kuvande de förlorade sin skattefrihet och krigstjänstskyldighet men fick sin administrativa självständighet garanterad.[3]

Tack vare Bilbaos täta sjöförbindelser med brittiska öarna kom industriella revolutionen tidigt till staden och trakterna runtomkring. Stålindustrier och båtvarv lade grunden för Bizkaia-provinsens välstånd. Andra städer, som till exempel Biarritz och San Sebastián kom istället att utvecklas till turistdestinationer och kurorter under 1800-talet, med en avsaknad av tyngre industri. Det baskiska inlandet, särskilt det i franska delen, förblev ruralt och dominerades av jordbruk och boskapsskötsel.

 

Mosaik utifrån Picassos Guernica i staden Gernika som bombades 1937

Under spanska inbördeskriget slöt provinserna Bizkaia och Gipuzkoa upp på republikens sida, medan Navarra och Álava stödde carlisterna och därmed falangisterna. Tyska flygvapnets bombningar av Gernika 26 april 1937 kom att bli ökända som historiens första terrorbombningar, och förevigades genom Pablo Picassos målning. När de republikanska områdena avskurits från övriga Spanien, utropades en självständig baskisk stat under ledning av Jose Antonio Agirre, som efter nederlaget i kriget gick i exil.

Under andra världskriget ockuperades norra Baskien, liksom övriga Frankrike, av Nazityskland. Efter krigsslutet var Frankrike med och bildade Europeiska kol- och stålgemenskapen, som Spanien anslöt sig till först 1986. Spanien styrdes alltjämt av Franco-regimen, som förde en repressiv politik gentemot baskiska språket och samhället. Som reaktion mot detta grundades 1959 ETA som genomförde väpnade aktioner mot regimen och bland annat dödade Francos regeringschef och tilltänkte efterträdare Luis Carrero Blanco år 1973. Efter Francos död inleddes istället en demokratiseringsprocess, där baskiskan Dolores Ibárruri i egenskap av ordförande för Spaniens kommunistiska parti spelade en viktig roll. Också efter demokratins återinförande fortsatte emellertid terrorattentaten, och sammanlagt har över 1 000 personer dödats i konflikten. Även om inga mord genomförts sedan 2009 påverkar konflikten fortfarande området.[4]

I och med att Frankrike och Spanien ersatte sina pesetas och franc med euron år 2002 har alla baskiska provinser samma valuta nu för tiden.